Mörkertid

Både mycket och lite har hänt sedan jag skrev sist. Jag har haft ett par lugna veckor med väldigt lite mängd men jag har även haft ett par riktigt bra veckor med 15+ mil/vecka. Jag har insett att det är väldigt jobbigt att springa till+från jobb och dessutom ha träningar på kvällen och försöker därför strukturera upp det lite mer med cykel från jobbet de dagar jag har träning och kanske en längre löpning de dagar jag har "vila" på så sätt kan jag bygga upp riktigt mycket mängd utan att nöta på motivationen för mycket. Ett annat sätt att hålla motivationen uppe är att lyssna på ljudbok! Sjukt kul. Just nu är det Röde orm som gäller. Det känns lite märkligt att springa runt och le/skratta, men bra för motivationen är det iaf!
Jag är riktigt irriterad på att jag är så långsam. Jag försöker övertyga mig om att jag tränar i perioder och att det nu är mängd som gäller men det är svårt att stå efter när jag springer långsamt på intervallerna och har det jobbigt på snabbdistansen. Jag har bestämt mig för att försöka gå på alla intervaller- och snabbdistanspass men min vad spökar då och då när jag ökar takten så vi får se hur det blir med det. Jag försöker även springa fler långa pass. Bland annat sprang jag 36 och 37 km för några helger sedan. Riktigt bra pass båda, blev trött så klart men hade mest energibrist, i övrigt kände jag mig ganska pigg på eftermiddagen. Ett väldigt bra tecken inför BUM 50 miles som blir min första ultratävling nästa år!
Appropå det sprang jag Hindås-Skatås för några veckor sedan också, den första halvan av BUM. Riktigt fin terräng om än lite blöt och svår att hitta. Känner peppen komma!
I övrigt är det väldigt lite som händer. Jag jobbar, spelar rollspel ibland och funderar på vad jag ska göra med mitt liv, om jag ska satsa på att få ett kul jobb trots att jag måste flytta eller om jag ska göra allt jag kan för att hålla mig kvar i Göteborg. Vi får se hur det blir.

Dagens låt: Vi säljer inte ut- För vi har inget köpt av Totalt jävla mörker.

Vilovecka

Efter maran har jag känt mig riktigt kass. Passen har gått långsamt trots stora ansträngningar och motivationen har vart nere i botten. Jag trodde det hade löst sig förra helgen när jag skulle springa finalloppet men insåg ganska snart att så inte var fallet. Jag var peppad hela morgonen innan och värmde upp och kände mig ganska lätt och snabb. Nån minut innan tävlingen kom tröttheten tillbaka och jag fick mina föraningar om att det inte skulle bli nån kul dag. Jag lyckades dock prata bort oron och gick ut hårt i rygg på klubbkompisen Jonas Algården. Den satsningen höll i ungefär 3km innan jag bestämde mig för att släppa och försöka komma ifatt i nedförsbackarna där jag är snabbast. Så ska man ju aldrig tänka, det slutade med att en jäkla massa folk sprang om mig och att jag ändå inte hade nån extra energi att lägga på i nedförsbackarna. De resterande 15 km blev därför riktigt jobbiga mentalt. Jag funderade väldigt seriöst på att bryta och även om det inte är speciellt ovanligt tror jag aldrig har vart så seriös med tanken som jag va förra veckan. Men eftersom man ändå måste ta sig till målet fanns det egentligen ingen anledning att sluta springa så jag genomförde loppet och kom i mål på typ 1h 15min. Kanske sämsta loppet i år, och då har jag ändå haft en jäkla massa dåliga lopp.
Men vem bryr sig om sånt egentligen. Nu börjar vintersäsongen. Jag har haft en veckas "vila" då jag bara har joggat till och från jobbet+ lite extra. Idag ska jag köra drygt 2 mil varav 1 mil ska gå lite snabbare tänkte jag men eftersom jag lämnade blod i måndags får vi se hur kroppen reagerar på att ta i igen. Nästa vecka tänkte jag få riktigt många mil. Kanske upp mot 14-15. Det ska nästan uteslutande vara i form av transport till och från jobbet. Det ska bli skönt att få ett par månader när snabbheten är helt sekundär.

två veckor

Nästan två veckor har gått sedan senaste uppdateringen. Jag har hunnit smälta maran och insett att resultatet visserligen är helt ok men att det inte är konstigt att jag inte kom under 2,40 med en förkylning och ett lidingölopp lite för tätt inpå. Det skulle nog vara möjligt med en mara snart igen men samtidigt tror jag att jag lika gärna kan vänta med att komma under 2,40 till nästa år. Nu behöver jag tid att bygga upp uthållighet och snabbhet igen.
Jag har fått vissa skadekänningar här och var i högerbenet (som vanligt) men jag tror ändå att jag borde kunna springa en hel del den här vintern. Kan jag hålla mig skadefri den här vintern och våren finns goda chanser till riktigt bra lopp nästa år! Under 32 min på milen? låga 2,3X på mara? Vem vet?!
Jag misslyckades med att anmäla mig till ultravasan men fick frågan om jag ville köpa en bekants (Patrick Nilsson) plats. Jag har sagt ja och väntar nu på vad han säger, om han fortfarande vill sälja eller om han har ändrat sig.
Jag har skjutit upp mina planer på mer extrema lopp (16 mil och sånt) men tänkte försöka få ihop ett par lopp på typ 9 mil nästa år. Det känns som en bra uppvärmning inför längre lopp samtidigt som jag borde ha krafter att satsa lite på kortare distanser också.

Förra veckan blev det inte mycket sprunget, jag va väldigt opepp och kände mig halvt skadad hela tiden men det har släppt och nu är jag riktigt pepp på långa pass igen.
Totalt förra veckan blev det ungefär 65 km, den här veckan är jag redan uppe och nosar på 12 mil och ska snart ut på ett till pass, ca 20 km räknar jag med. Totalt den här veckan blir det alltså ungefär 14 mil, varav två pass på runt 3 mil men ingen riktigt bra snabbdistans eller intervallträning. Riktigt bra mängd, snabbheten kan jag jobba på i vår.

En mara

Maraton alltså... Är det så att den mänskliga kroppen är gjort för att springa 30km? Eller är det jag som har tränat för att bara springa 30 km utan att tänka på det?
Jag tror lite av båda, vid 30 km måste man ju ha energi känns det som, oavsett vad man tränar för. Det går nog att träna upp den gränsen en del, men mina långa pass brukar ligga mellan 25-30 km vilket inte tänjer den gränsen alls. Och "som man bäddar får man ligga" så gårdagens lopp blev en plåga.
Starten gick i perfekt väder, sol, 10-14°C och nästan helt vindstilla. Vi var ett gäng på ca 6-7 pers som snart släppte ledaren och höll ett jämt och fint tempo. Det va aningen för snabbt men det var ingen som låg bakom oss att få hjälp av om jag skulle sänka så jag tänkte att det fick bära eller brista.
Väldigt lite hände den första halvan. Vi sänkte tempot lite vid 15km och ökade igen den sista km innan vi kom in på stadion. Det ökade tempot höll i sig i kanske 5-6 km och ett par löpare släppte. När vi närmade oss 31km var det bara jag och en annan kille kvar. Jag kämpade för att försöka hänga med nån km men var även jag tvungen att släppa.
Jag hade tagit en gel vid 24 km och magen var i uppror. Magen krampade och jag hade svårt att hålla ett bra steg. När jag hade släppt killen framför och alltså låg på en tredjeplats kände jag mig ganska kass. Jag funderade lite på om inte känslan i magen liknade extrem hunger och beslutade mig för att ta en till gel, kanske skulle det gå bättre den här gången. Men nej, det gick mycket sämre och vid 35 km var mitt enda mål att fortsätta jogga. Jag var glad över att ligga trea men hade aldrig kunnat öka om nån hade kommit bakifrån.
Tiden, som hade vart väldigt bra vid 25 km, rasade snabbt förbi och till slut kom jag i mål på 2,44,38. 5 min efter mitt mål, men ändå pers med 4 min. Kort sagt ett lopp jag måste vara nöjd med, men det var definitivt inget topp-lopp.
Dagarna efter har jag funderat om ultra verkligen är bra distans för mig. Känslan efter 35 km är verkligen inget jag har lust att uppleva under långa perioder vilket jag antagligen kommer göra om jag springer längre.
Men inget är avgjort. Jag ska fortsätta springa som jag har gjort, dvs. mycket och långt, och se hur det känns nästa år. Kanske kan jag hitta bättre känsla om jag utökar långpassen lite och har en bättre känsla under nästa lopp, jag var ju trots allt förkyld till några dagar innan loppet och hade sprungit Lidingö 2 v innan så lite av min dåliga känsla kan nog förklaras där.

Den här veckan ska jag springa på känsla, försöka få till ca 10 mil men utan att anstränga mig. Veckan efter ska jag köra långt igen och då ska jag ta beslut om jag ska satsa på Bromölla maraton i början av November. Kanske kan jag komma under 2,40 där.

Några bilder från sommaren

Istället för att plugga kände jag att jag borde få in några bilder i bloggen. Från i sommar. Håll till godo.

Löpning bland fjälltolta och stormhatt.
"Vem vajar fjälltoltan? Manshög vajar fjälltoltan" som föräldrarna brukar säga

Renar utanför tältet på morgonen

löpning på blött fjäll.

Frukost och torkning av springutstyr innan vi går hemåt.

En vecka med sjukdom

Jag va ju riktigt pepp efter Lidingöloppet och hade stora förhoppningar om en mara under 2,30 på lördag för att sluta året på topp. Dom drömmarna har nu krympt rejält efter en veckas förkylning.
Förra veckan tränade jag bra på måndagen. Lätt och bra känsla. På tisdagen vaknade jag med huvudvärk, snuva och en helt slapp kropp.
Det blev mycket plugg förra veckan men bara ett par riktiga pass:
Måndag: Intervaller och mängd
Torsdag: 4,5 km långsamt, mest för att komma ut. Jag har en känsla av att man ibland måste provocera förkylningen lite så släpper den lättare.
Lördag: ca 1 mil i långsamt tempo.
Söndag: 24km i långsamt tempo. Kändes helt ok men viss hosta när jag ansträngde mig.

Jag känner alltså att det är lugnt att ligga i ett långsamt tempo och mala på, men jag har svårt att pressa eller ens ligga på en normal nivå under lång tid. För att få ett lopp på under 2,40 måste jag nog vara helt på topp och ha en bra dag. Någon hosta eller snuva får helt klart inte förekomma. Dessutom måste jag få ihop bra träning dom här sista dagarna så jag får tillbaka känslan igen.

Så: idag ska jag försöka springa intervaller ungefär i marafart eller aningen under (3,47 tempo är marafart), imorgon ska jag antingen göra samma sak om det inte går pga förkylning idag, eller köra nån mil mängd (+lite klättring kanske). På torsdag blir det jogg runt milen eller liknande, förhoppningsvis med syrran som ska springa halvan på lördag. Fredag vila.

Lördag tävling!

Lidingö och ett par träningsveckor

Bloggen tog ett litet uppehåll under träningsveckorna. Det hände inte så mycket. Den första veckan sprang jag ca 14 mil (varan ett pass va tahultsrundan ensam), den andra veckan va nedtrappning för att maxa på Lidingöloppen (LL) på lördagen.
Jag åkte upp till Sthlm på fredagen för att slippa stressa på lördag morgon. Jag hade ätit rödbetor i olika former under typ hela veckan och magen va smått i uppror men på fredagen åt jag bara rödbetor till lunch och hoppades att den skulle skärpa sig till lördag morgon. Jag fick chiafrön av min flickvän Kajsa, som tydligen skulle vara hur bra som helst att springa på också.
På lördag morgon vaknade jag ganska tidigt. Jag hade sovit lite dåligt men på väg mot LL kände jag mig ändå ganska  pepp. Vi kom fram till nummerlappsutdelningen tidigt och tog en ganska lång  promenad i skogen runt omkring innan det va dags för start.
Jag värmde bara upp nån km innan, jag hade ändå planerat att ta det lugnt första biten så det va onödigt att slösa krafter på uppjogg.
Efter ett väldigt överraskande startskott började den klassiska tjurrusningen. Helt sjukt egentligen. Alla ska springa 3 mil, alla är vana vid distansen och vet att dom måste sakta ner rejält efter ett par km men alla rusar ändå. Men vem är väl jag att bryta normen?
Jag försökte springa kontrollerat och snabbt men kom ändå ganska långt bak den första km. Den nästföljande milen plockade jag placeringar i stadig takt. Det är en hel del backar som man inte tänker på här, korta och branta men jag sprang på och kände mig stark. Jag kom ifatt ett par löpare från Högby IF som jag växeldrog med ganska långt.
Nästa mil va kanske den värsta, från 12-18km är det en massa branta och korta backar som helt förstör rytmen i löpningen. Jag kände mig fortfarande stark men började inse att tempot va aningen högt med tanke på backarna jag hade framför mig. Efter en vätskestation där jag drack lite för mycket fick jag håll-känning och bestämde mig för att släppa gruppen jag sprang med och istället spara mig till slutet. Jag va en bra bit under min mål-tid ändå så jag hade råd att ta det försiktigt.
De nästkommande 5km gick ganska smidigt. Jag släppte som sagt min grupp men höll ändå ett bra tempo. Vid Grönstagärdet, efter 20 km låg jag ca 3 min före min planerade tid men kände att löpningen var kontrollerad.
Vid ca 23 km började jag längta efter Aborrbacken, det kändes som det sista hindret som skulle kunna göra att jag missade mitt mål. Jag hade visserligen mycket tid på mig men sånt tickar snabbt iväg om man går in i väggen.
Men när Aborrbacken kom och gick utan några problem kunde jag slappna av och njuta av de sista 5km mot mål. Jag sprang om en massa folk här, att nämna är att jag bl a sprang om de två löparna från Högby IF som jag hade släppt vid 16 km. Jag tar det som ett tecken på att jag gjorde rätt val.
Sluttiden blev 1,54,19. Pers med nästan 3 min och därtill en grym känsla nästan hela loppet!

Nu sitter jag hemma med en förkylning och hoppas att den ska försvinna så jag har chans på under 2,40 på Göteborgs maraton om 1,5v!

Slut på tävlingsperiod

I lördags sprang jag den sista tävlingen innan Lidingöloppet om två veckor. Det var Risveden terräng som gällde, 17,7km i tuff terräng. Dom senaste veckorna har jag oftast tyckt att backar bara förstör rytmen för mig men i lördags var känslan den motsatta, jag var livrädd för dom platta sträckorna eftersom jag var osäker på hur snabba mina motståndare var på platten men jag hade märkt ganska snabbt att jag var snabbare än dom i backarna.

Men från början: nån h före start kände jag mig ganska opepp. Jag hade tävlat 4 gånger på 2 veckor och kände egentligen för att bara jogga runt lite avslappnat. Men efter lite uppjogg och snack med klubbkompisar började jag bli lite mer pepp. Jag la mig på ungefär en 5e plats i början av loppet och två killar bröts sig ur nästan direkt och jag antog att det va dom två översta pall-placeringarna. Jag hade bestämt mig för att inte maxa de första relativt flacka 6km utan försöka spara mig till terrängen. Sagt och gjort. Jag höll mig på 4-5 ett par km, men sen kom en kille från Brittatorp (Patrik Björkqvist) upp och förbi oss. Det var ingen mening att försöka hänge med där och jag började tappa sugen lite, pallen såg svåråtkomlig ut och tankar om hur mycket ansträngning som var befogat för en 4-5eplats. Men tankar kom också om att mycket kunde hända i skogen. Det va varmt och det kändes inte omöjligt att nån där framme skulle bli överhettad, springa lite fel eller på annat sätt tappa lite tid så jag pressade vidare. Vid 4km sprang jag förbi killen som hade legat framför mig nästa hela tiden (Carl Hamrin Senorski). Jag växeldrog lite smått med honom nån km men drog ifrån snabbt när vi väl kom ut i terrängen. Jag var fortfarande stressad men visste att "väggen" snart skulle komma så jag försökte undvika mjölksyra och för hög puls. Vid ca 6,5km kom den berömda väggen, jag försökte springa hela vägen upp men visste samtidigt att det gäller att vara pigg i nedförsbacken efter och försökte att inte bli för stressad när jag hörde steg strax bakom mig. Väl på toppen hällde jag lite vatten över huvudet och försökte chocka killen bakom mig genom att dra på riktigt snabbt nedför backen. Det gick fint och även om man känner sig som en självmordspilot (för att citera vinnaren- Patrick Andersson) va jag nöjd över att ha skakat av motståndet.

Jag sprang ganska ensam länge. Jag såg motståndet framför och bakom men det kändes inte som jag knappade in eller tappade så jag var ganska nöjd, fokuserade på terrängen och sparade energi så gott jag kunde. vi kanske 11km insåg jag att nån av dom där framme hade släppt och att jag knappade in snabbt. 

Jag försökte att inte stressa upp mig utan hålla farten och låg snart i rygg. Där låg jag ett par hundra meter innan jag hittade ett bra ställe att dra om på. Jag låg lite på gränsen för vad jag klarade och försökte genast få en lucka så han skulle ge upp. Det gick ok. Jag fick visserligen en lucka men jag va samtidigt riktigt trött och hade inte alls samma steg i nedförsbackarna jag hade haft innan.

Efter ett par km med panik-känsla insåg jag att luckan var tämligen säker så jag kunde slappna av lite. Sånt är aldrig bra när man är trött egentligen, hade han plötsligt fått krafter hade jag aldrig orkat öka igen, men som tur var för mig var så inte fallet utan jag kunde springa i mål som trea efter ett jäkligt bra lopp. Väl upplagt, bra placering och totalt utmattat.

Som sagt ett toppenlopp som jag verkligen rekommenderar folk som gillar att springa i terräng!

Solvikingarna kom dessutom tvåa i lag-tävlingen vilket alltid är kul! Två pallplatser på en tävling!

Annars blev det väldigt liten mängd förra veckan, men det gör inte så mycket när det blev 3 tävlingar... Nu är det viktigt att jag fokuserar på mycket mängd och backar den här veckan, sen är jag redo för lite vila sista veckan innan Lidingöloppet!

Tankar under ett återhämtningspass

Jag kom just tillbaka från ett kort återhämtningspass i höstmörkret.
Det är mycket som flyger runt i huvudet så här på hösten när mörkret börjar komma och resultaten borde komma med kylan. En hel del filosofiska frågor om samhällets förfall och alltets förgänglighet, sånt jag tycker är allmänt kul att tänka på, men också tankar och analys av löpning.
Igår sprang jag 10 000m på bana (DM) här i Göteborg. Det gick helt ok, jag maxade inte riktigt, och gick i mål på typ 34,08. Jag vill inte säga att jag skulle kunna sprungit mycket snabbare, men magen kändes inte helt 100 och jag var medvetet väldigt försiktig i början för att få en bra känsla under loppet. Men även om det är kul att analysera lopp är det mest spektakulära under loppet att klubbkompisen Mattias J sprang pers med över 50 sek och landade på typ 32,03 eller nåt sånt.
Hur gjorde han det? Persa med 50 sek gör man inte när man är så bra som han är!
Jag tror att det har med en väldigt långsiktig träning med mycket mängd och periodiserad träning. På samma sätt känner jag att formen har släppts upp rejält den senaste veckan när jag har släppt på mängden. Det viktiga för mig nu tror jag är att inte tro att jag ska börja springa en massa intervaller nu. Jag ska inte bli bra NU jag ska ju vara bra nästa år. Långsiktighet är det nya svarta. Hade jag sprungit ett par månader med snabba intervaller nu hade jag säkerligen kunnat bli snabb, kanske springa ned mot 33.30 på milen. Men varför ska jag göra det? Jag har ju sprungit snabbare förut och det är egentligen, om man ska vara lite krass, inget jätte bra tid. Istället tror jag att jag måste börja våga gå tillbaka till rejäla mängdveckor snart igen och pressa ner mig i leran igen för att kunna komma tillbaka riktigt starkt nästa år. Då ska jag skaffa mig riktiga fokuslopp och släppa på mängden ett par veckor innan för att börja springa snabbdistans och intervaller och på så sätt bli riktigt snabb.
Kan jag planera loppen bra kanske jag dessutom kan få in mina ultralopp nån vecka efter dom snabba tävlingarna och på så sätt vara i toppform på både dom korta och långa loppen.
Förhoppningsvis kan detta vara ett vinnande koncept!

Förra veckan blev helt ok, ca 9 mil löpning varav två pass var lopp. Finnsjön runt har jag redan rapporterat om, det andra var amzungo volontärlopp i slottskogen. Riktigt trevligt och opretantiöst lopp! Fint prisbord va det också, jag vann ett par solglasögon från Salming som tydligen ska slå sig in i löparbranschen.

En tävling från H-vetet och en träning att höja till skyarna

Bara 5 dagar har gått på den här veckan men det känns ändå som det har vart en del att rapportera. Det började med att jag sprang med Måndagsgruppen i början av veckan vilket brukar betyda lite kortare och färre intervaller. Men upplägget i måndags va 10min*3 i kort backe. Dvs upp så snabbt man kan, jogg ner och så upp igen i 10 min. Sjukt jobbigt och eftersom tävlingsperioden har börjat nöjde jag mig med ett set och joggade sedan hem.

På tisdagen va jag lite virrig i huvudet och hade ingen bra plan på hur jag skulle ta mig till tävlingen Finnsjön runt. Jag hade nog tänkt ta cykeln men fick veta att klubbkompisen Mattias J skulle åka bil vilket gjorde att jag kunde springa till tävlingen istället, eftersom jag hade skjuts hem. Det blev lite stressigt och jag var tvungen att springa på för att komma i tid till tävlingen (13,6km uppvärmning). Väl där hinner jag prata lite med Mattias och Svante (en annan kompis som också skulle springa). Dom verkade kunna banan och när jag frågade efter vad man kan räkna med för tempo fick jag svaret att 3,40 är bra. Bra, tänker jag, 3,40 borde ju vara lugnt. Jag fick banan beskriven som ganska kuperad men inget extremt. 

Starten går och det blev en liten rush i början av mig, Mattias, Svante och en okänd IFK löpare. Vi sticker upp för dom första backarna och jag funderar ganska snart på om det verkligen ska vara så kuperat hela vägen. 

Jag la mig sist i klungan och hänger med i ca 3 km, jag tappar en aning i uppförsbackarna men drar ifrån nedför. Efter 3 km kommer en backe som ser lite värre ut och eftersom jag vill undvika mjölksyra saktar jag ner och tänker ta ikapp nedför. Tyvärr försvinner dom andra väldigt snabbt och jag tappar all kontakt ganska omgående. Efter det är det väldigt lite som händer. Tempot jag höll i början (3,33 ungefär) blir snabbt bytt till 3,50 och i det tempot ligger jag till mål. Riktigt dålig känsla i kroppen. Mycket på grund av den snabba starten antagligen men också pga för lång uppvärmning och helt enkelt en dålig dag.

Mer positivt var gårdagens träning som gick runt 8an. 3,32 tempo utan några problem. Lekte lite med andra klubbkompisar i början men sprang ifrån dom i nedförsbackarna vid V.långvattnet. Grymt bra känsla. Lungorna blev dubbelt så stora och benen svarade perfekt!

Vad beror nu detta på att det gick så bra igår men inte i tisdags. Kanske är det vilodagen i onsdags som släppte upp formen lite. Kanske är det att jag åt bra dagen innan. Antagligen är det en blandning.

Men helt klart är i alla fall att jag ska trappa ner på mängden dom närmaste veckorna och satsa på loppen!

Mängdvecka

Efter en ganska moderat vecka med "bara" 10 mil kände jag i början av förra veckan att det va dags för en vecka med rejält mycket mängd. Jag satte målet på 14-15 mil och gick ut på måndagen med målet att springa 3 mil. Det gick så där. Jag hade ont i vaderna och kände mig trött så 16km (varav några km intervaller) blev det och jag tänkte att 13-14 mil var bra det också.
Men som så ofta annars verkar det som början av veckan ofta är lite seg så jag körde på med morgonjoggar och kvalité på eftermiddagarna och allt kändes fint. Jag kunde vila riktigt bra på dagarna eftersom jag bara satt hemma och slipade på mitt exjobb (som lämnades in på en första koll i fredags...) så kvalitén gick fint. Efter fredagens pass hade jag 10,5mil och det kändes fullt möjligt att komma upp i 15mil, kanske mer till och med.
På lördagen sprang jag ett riktigt bra långt pass med Mattias J och på söndagen avslutade jag veckans träning med 22km terräng runt 18km spåret +lite bonus.
Kort sagt kan jag säga att det har vart en topp-vecka både vad gäller kvalité och mängd, 16,5 mil (rekord med typ 2 mil!), 3 pass med kvalité och fartlek insprängt i det mesta annars.
I sin helhet:

Måndag: Intervaller med måndagsgruppen. Ganska avslappnat 5*2min och typ 3*1min. tot 16 km efter en lång nedjogg.

Tisdag: Morgonjogg 13,4km, kvalité: 4*8min på en riktigt backig bana. (21,7km med lite extra jogg)

Onsdag: Morgonjogg 9,7km

Torsdag: Morgonjogg 10km, kvalité: utbyrundan snabbt 3,33 tempo i 10 km! Inte illa! Tot med jogg 16,4km

Fredag: Morgonjogg 18,2km tidigt på morgonen. Riktigt fint!

Lördag Tahultsrundan med Mattias J. 37,2km. 4,33 tempo (3*1km i ca 3.30 vid 25 km). Riktigt bra långpass! Började lite varmt men blev perfekt efter ca 20km. Drack iste vilket va riktigt bra! Kanske behöver jag lite mer än om jag druckit vatten men fick energi och kände mig helt ok på slutet! Bad vid 2km kvar som gjorde mig mycket piggare, hade kunnat springa 20km till utan några stora problem (om än långsammare kanske). Kändes bra och blev pepp på ultralöpning!

Söndag: Morgonpass med Jonas A och Carl W, började långsamt men ökade ganska bra bitvis i skogen på 18km spåret. Lite stel av gårdagen men inte farligt. Bra pass!

Kort sagt en toppen-vecka som sagt!
En liten notis är kanske att UTMB gick i helgen också. Jonas Buud bröt tyvärr men all respekt till alla som sprang oavsett prestation! Sjukt lopp!

Min nya hobby: morgonjogg

Jag har oftast tänkt att det fina med löpning, det som gör det värt alla dom där pissiga dagarna med stela ben, dålig mage och snöslask, är känslan av att kunna springa hur fort som helst på ett mil-lopp. När lungorna känns dubbelt så stora som dom brukar göra, när man passerar konkurrent efter konkurrent med plågade ansikten och själv bara vill skratta.
Lite senare började jag uppskatta långpassen mer, känslan av att kunna springa hur långt som helst, hjärnan slutar tänka och kroppen känns hur slitstark som helst. Första gången man kollar på klockan har det gått 2 mil och kroppen känns som det har gått 5 km.
Men nu har jag kanske hittat en helt ny mening med löpningen: Morgonjoggarna. Nu ska jag inte låtsas som jag är nån expert på morgonjoggar. Jag har sprungit det ca fem ggr dom senaste 2 månaderna. Men ändå, dom senaste dagarnas morgonjoggar har vart heeelt fantastiska. Att börja passet som nån slags traktor som knappt kan röra sig, för att efter ett par km springa lugnt, nästan helt själv och titta på dimman som lyfter från sjöarna är naturromantik i sitt essens. Och eftersom jag är naturromantiker i själ och hjärta passar det mig perfekt.

Men jag känner att jag kanske måste utveckla beskrivningen av mina morgonpass lite. Jag läste för nån dag sedan en blogg av nån väldigt klämkäck tjej som beskrev sin morgon ungefär så här: "Jag vaknade före klockan ringde idag och för mig finns då inget annat val än att kasta på mig kläderna och ge mig ut på en skön morgonjogg" (bild på klockan som står på typ, 5,30 och henne i träningskläder i spegeln...)
Inget ont om henne men så är INTE mina morgonjoggar. Dom är fyllda med ångest, svordomar och död dom första 2 km innan kroppen har kommit igång. Efter 2 km springer jag fortfarande ca 30sek/km långsammare än jag skulle gjort normalt men jag har ingen motivation att öka. Sista km kaaanske jag är nere i normalt tempo, men det beror mest på att det är nedförsbacke den km.Så det är ingen dans på rosor direkt.
Eller så är det precis dans på rosor det är. Väldigt taggiga rosor, det är liksom svårt att veta om det värt alla taggarna i foten eller inte. Bekvämt är det inte.
Men vackert är det i alla fall!

Dagens låt: "Dom kan inte höra musiken" med antingen Masshysteri eller Håll Det Äkta. Lika bra båda versionerna.

Funderingar

Jag har haft lite funderingar kring löpning och livet den senaste tiden. Eller egentligen inte så mycket om livet utan mer om hur livet ska se ut för att löpningen ska bli så optimerad som möjligt. Ett par ändringar som jag måste göra är jag ganska säker på: Äta mindre chips och godis.
Jag har även upptäckt att sitta hemma och skriva på ex-arbetet varken har vart bra för min form eller för mitt välmående. Jag måste komma ut en kort sväng på morgonen varje dag för att rensa hjärnan och för att kroppen ska komma igång. Om det är cykel till bibliotek eller morgonjogg runt tjärnen spelar nog ingen stor roll.
Dessutom börjar jag fundera på om jag kanske borde satsa mer på fler pass istället för få men långa pass, även om det är lättare att springa 8an efter träningen än att ge sig ut på en morgonjogg. Träningseffekten fortsätter ju trots allt en ganska lång tid efter att själva träningen har slutat så ju fler pass man kör desto mer "gratis" träning får man.
Samtidigt behöver jag ett antal riktigt långa pass varje vecka för att vänja mig vid ultradistanser. Så min tanke är att jag ska köra fler morgonjoggar men ha ett par dagar med fokus på långpass där jag skippar morgonjogg. Jag funderar på att börja med det på riktigt när skolan börjar på måndag (jag ska läsa en kurs i miljörätt). Det hade ju vart perfekt att cykla till skolan på måndag och då ta med en massa ombyten och matlådor, springa långpass på väg hem från skolan på måndagen och sedan köra morgonpass till och extra jogg hem från skolan resten av dagarna. På fredagen tar jag cykeln hem igen. Problemet är bara att det är låst till duschen på skolan men jag hoppas att jag ska kunna övertyga nån att låna ut nyckel åt mig, kanske kan jag få intyg från klubben om att jag springer mycket eller nåt. Hade ju vart lite coolt om inte annat:)

En annan tanke är att jag måste börja klättra en dag i veckan. Inte för att löpningen mår bra av rejäla underarmar men jag har upptäckt att det nästan alltid är magen som gör att jag tappar sugen vid snabbare pass. Jag hoppas att mer träning av mage och rygg ska kunna ge ökad stabilitet och kanske göra det lättare att få kontroll på magen. Så hädanefter är onsdagar klätterdagar. Jag ska ändå försöka få till morgonjoggen men kanske ta cykel hem och cykla förbi ett klättergym på vägen.

En tredje tanke jag hade nu i helgen var att jag väldigt lätt börjar springa på hälen när jag är opepp/trött. Detta är väldigt dåligt, inte bara för att det går långsammare utan också för att jag får ont i min gamla skada. För att undvika detta ska jag börja köra alla kortare pass (morgonjoggar) i ett par rel. minimalistiska skor jag har sedan innan (Inov-8 Road-x 233). Då blir jag tvungen att skärpa mig och kan förhoppningsvis bygga styrka så jag senare kan använda liknande skor även till längre pass.

Det va mina tankar. Nu är dom på pränt så nu är det bara att ställa om livet.

Med tanke på den annalkande hösten blir dagens låt lite så där skönt melankolisk: "The Black Crow" av Songs:Ohia (skiva The lioness). Lyssna när du är ensam. Och njut.

Mer melankoli och höst åt folket.

Vasastafetten

En ny vecka har gått och med den även en utflykt till Dalarna och vasastafetten. Allt inräknat blev det en oväntat lyckad tillställning, mycket tack vare sällskapet i bilen som va avslappnat och trevligt (Tack Gabriella, Mattias och Björn för det) vilket gjorde att resorna bara kändes ganska långa och inte bara helt ovärda som det annars brukar kännas.
Även kvällen efter loppet blev en succé (om än lite karate-varning för undertecknad).
Loppet däremot, blev ett riktigt fiasko för mig personligen. 2 minuter sämre än förra året trots bra förhållanden. Vad är då anledningen till detta kan man fråga sig. Med tanke på den rejäla ökningen i mängd jag har haft borde jag vara i helt ok form, men så är inte fallet uppenbarligen. Den största anledningen är nog att jag har satsat på mängd till lite för stor del i år, jag har helt enkelt ingen snabbhet i kroppen. En annan anledningen kan vara att jag verkligen inte gillar pressen av att hela laget påverkas av mina resultat, vilket nog gjorde att jag gick ut för hårt och kroknade tidigt i loppet. Att magen hade en mindre kollaps var ingen fördel heller.
Förra året hade jag även en konkurrent framför mig nästan hela loppet vilket jag inte hade nu. Jag har väldigt svårt att motivera mig utan nån att tävla mot.
Men vi kom trea efter två väldigt bra andra mix-lag och 2 minuter snabbare på min sträcka hade inte gett nån bättre placering så det kändes ganska bra när jag hade gett mig ut på straffrunda och tänkt igenom situationen lite.

Totalt förra veckan blev det strax över 10mil. Inget imponerande men å andra sidan kan jag inte logga rekordveckor varje vecka.
Den här veckan blir det riktigt hård träning tänkte jag. Runt 14 mil är planen, kanske upp mot 15-16 om jag har bra känsla, men å andra sidan vill jag ju gärna få in lite snabbhet också och då kanske distansen blir lidande. Vi får se.
Nåt jag tänkte på mycket i Dalarna var att orienterare är snabba. Nu var visserligen dom vi sprang mot VM-löpare och riktigt bra för att vara orienterare men å andra sidan är det självklart att man blir snabb om man springer tungt, tex i tung terräng. Upplägget som vi löpare ofta har, med precis längd på intervaller, fast vila etc. känns väldigt påhittat. Det kanske är lika bra att springa mycket mer fartlek och skippa några 400m intervaller på platt asfalt. Fartlek är ju faktiskt både mer skonsamt och roligare. För att inte tala om den mer allsidiga träning det ger.
Vi får se om det blir nån vasastafett nästa år, fokus kommer ligga på Ultralopp. Kanske kan jag springa hela själv istället. Jag hörde rykten om att det skulle bli ett ultralopp av det så det hade ju passat perfekt!

2 veckor i fjällen och en här hemma

I slutet av Juli åkte jag till fjällen för lite rejäl träning i fin terräng och kanske nån vandringstur.
Det gick sådär. Jag fick en hel del höjdmeter, jag körde bland annat upp för mullfjället ett antal gånger (röd backe) och upp för åreskutan en gång (också röd backe).
Mängdmässigt blev det inget att skryta med, 7-8mil/vecka men det kan delvis förklaras med att jag hade feber en del och hade ont i hälsenan vissa dagar (antagligen lite för mycket backar...).
Höjdpunkterna under veckorna var:
En tur med flickvännen då vi gick upp på fjället och sov i tält, gick upp dagen efter och sprang ca 2 mil i fin terräng för att sen sova ännu en natt i tältet innan vi gick hem.
Ett par pass på slutet av sista veckan då jag sprang 15km spåret i Duved. SJUKT bökig terräng bitvis men riktigt vackert, hade älg sicksackandes bredvid mig, blött och backigt. Toppen pass!
Ottfjället upp va visserligen inte alls nån höjdpunkt men det måste nämnas ändå, det va ju tävling. 6km med 670 höjdmeter och riktigt bra motstånd. Jag hade lite för höga förväntningar på min egen prestation och var inte riktigt bered på att elit-satsande skidåkare skulle vara så bra på backlöpning... Jag kom på 20 plats av 50, ca 7 min efter vinnaren. För att vara ett 6km långt lopp är det ovanligt långt bak...

Den senaste veckan har jag ganska spontant fått ihop 14,5mil varav nästan alla pass hade inslag av kvalité och 2 har vart över 3 mil. I måndags upp för hamrebacken i Duved innan tåget skulle gå, i tisdags 4*4min med 3 min vila, i torsdags 10km snabbdistans (som jag bröt efter 5 på grund av motivationsbrist), i fredags körde jag 2* uppför delsjöbacken till brudaremasten. Inte snabbt men ändå jobbigt. I lördags körde jag 4*1km med riktigt lång vila (7-10 min jogg). Mattias drog dom flesta men tiderna blev bra 3,05-3,14 ungefär. Riktigt bra!
Idag söndag blev det ett pass på 34km med inslag av fart i kuperad terräng. Först 8km i 4,03 tempo och sedan en ökning till 3,44 sista 4,5 km ungefär. Riktigt bra pass inför Lidingö!

Nu till veckan blir det ganska lugnt, jag ska försöka klättra nån gång för att bygga bålstyrka och ska tävla på lördag (vasa-stafetten) så fredagen blir ganska lugnt också. Men som vanligt när jag kör lugna veckor ska jag försöka få till kvalitén riktigt bra.

Veckan i Norge

I Söndags kom jag tillbaka från en veckas vistelse i vårt väldigt vackra grannland Norge.
Vi bodde i en stuga nära Volda, precis vid en fjord med berg på ca 1500 meter på båda sidor.
Första dagen sprang jag ett kortare pass på morgonen (ca 7km) längs med fjorden för att känna på formen och lusten efter ca 10h i bilen dagen innan. Det gick fint, jag körde ett par fartökningar som gick lätt men bestämde mig för att vänta med att springa ut i fjällen till nästa dag och hoppas på bättre väder då.
Dagen efter var vädret fortfarande lika ostabilt men bergen lockade så jag packade ändå en ryggsäck med det viktigaste och stack iväg rakt upp för berget. Stigen försvann snart och löpningen övergick till en snabb promenad och efter typ 3 km hade jag fått 500 höjdmeter och började få översikt över fjorden. Otroligt vackert! Helt galet vilka fina ställen det finns. Skit i oljan, naturen i Norge är helt klart det viktigaste landet har!
Turen fortsatte några km och ytterligare massa höjdmeter tills jag kom till ett pass, jag sprang ned för andra sidan. Även här va det för teknisk terräng för löpning utan det blev försiktig promenad för att inte rasa ned för sluttningen.
Väl nere på andra sidan bytte jag skor till ett par asfalts-vänligare alternativ som jag hade haft i ryggsäcken och fortsatte en bit i dalen för att sedan ta en serpentinväg upp för berget tillbaka till "rätt" sida bergskedjan.
Vid det här laget va jag ganska utmattad och började frysa lite. Men med bara ca 5km kvar va det inga problem. Totalt tog turen ca 3h och var 23km... Inget imponerade tempo men med ca 1500 höjdmeter och riktigt tung terräng var det precis lagom.
Dagen efter vaknade jag och kände mig lite dålig, ont i halsen och seg.
Förkylningen stoppade vidare upptäcktsresor i bergen men jag fick ändå en topp till men med väldigt mycket bättre stig och medvetet lågt tempo, även medräknat höjdskillnaderna. Ca 1 mil med 500 höjdmeter blev det den gången.
Så totalt blev det bara 4mil förra veckan och en förkylning. Nu blir det lugn löpning i värmen tills sjukan försvinner. Förhoppningsvis är jag frisk nästa vecka då jag ska till Svenska fjällen och vandra och springa! Blir grymt! Ännu mer höjdmeter och fin natur!!! Woop woop!!

En veckas träning

Denna träningsveckan avslutades precis med ett distanspass tillsammans med Mattias K och Marcus M från klubben. Totalt i veckan blev det 13 mil varav 2 pass med kvalité. Ett intervallpass och ett snabbdistanspass.
Inte så mycket mer att skriva om veckan egentligen, riktigt segt att träna varje dag efter ett maraton märkte jag men kroppen återhämtade sig ändå, om än långsammare än om jag hade vilat. Ganska skönt att känna att kroppen kan ta 13 mil utan att det är nåt extremt.
Nästa vecka är det antagligen en hel del vila som gäller. Jag ska till Norge och räknar med att annat kommer fylla upp min tid: kajak, vandra, läsa och kanske klättra nån dag.
Men samtidigt är jag riktigt sugen på att variera min löpning lite. Skatås är antagligen Sveriges bästa ställe att bo vid om man vill springa men efter ett tag försvinner fantasin till nya turer och nya pass lite. Jag hoppas att upptäckarglädjen ska komma tillbaka lite med miljöombytet.
Mycket berg och många höjdmeter är målet för nästa vecka- inte många mil.

Viby maraton

Så är helgen över och maran sprungen. Men först en veckorapport: 11,6mil fördelade på 6 pass. 3 av passen var någon form av kvalité även om jag tog det lugnt för att vara pigg till lördagens mara.

Jag, mamma och pappa åkte till Örebro på fredagen och sov hos Mormor och Morfar för att fira morfar som fyllde 97 (!!!!) år. Tävlingen började klockan 10, en ganska tidig start men det passar egentligen mig bra, jag blir så frustrerad när jag inte vet om jag borde äta lunch innan eller inte. Dagen började med helt ok väder. Ca 15°C och växlande molnighet men det kändes som det antagligen skulle bli riktigt varmt under loppet.
Jag hade sett tidigare års tider och hade mina funderingar om jag skulle springa ensam hela vägen, jag satsade ju på ca 2,45 och vinnartiden tidigare år låg på typ 2,53. Vid start såg jag dock ett par löpare från Örebro AIK som såg riktigt snabba ut.
Vi stack iväg ned för en lång backe i starten och jag pratade lite med dom andra snabbare löparna och fick veta att dom två snabba löparna satsade på under 2,40. Jag blev lite sugen på att försöka hänga med men kände att det kanske var dumt att spänna bågen för mycket med tanke på den kommande värmen. Så jag höll mitt eget tempo (mellan 3,45 och 3,55 ungefär) och av nån anledning valde dom snabba killarna att ligga bakom mig fram till ca 12-13 km. Jag kände att tempot va helt kontrollerat, jag hade börjat dricka tidigt och drack lite på varje station så när dom kom och försökte gå förbi blev jag lite stursk och ökade tempot lite. Dom ville fortfarande gå om så jag ökade mer, och helt plötsligt hade vi ett tempo på 3,37. Alldeles för snabbt. Jag gav mig och la mig i rygg men tappade snart kontakt och med ben som inte kändes riktigt bra efter 14-15km bestämde jag mig för att köra ensam och satsa på sub 2,50. Värmen började komma på riktigt och med ben som var sega efter 15km kändes det bara dumt att fortsätta pressa.
Nu började det bli riktigt varmt och tempot sänktes ganska snabbt till runt 4min/km. Det kändes ändå ganska bra i ytterligare 1 mil, jag drack, tog en gel och sprang på så snabbt jag vågade.
Precis som i BUM 45 fick jag dock problem med magen igen och hade svårt att dricka tillräckligt mycket utan fick bara upp det igen. Jag mådde egentligen ganska bra, det va inte kramp eller så, men med 15km kvar var jag ju tvungen att få i mig lite vätska.
Runt 34km eller så började jag stanna kort vis varje station och ta mig tid att dricka kontrollerat och ta en vätskesvamp för att hjälpa avkylningssystemet. Tempot sänktes dock kontinuerligt och vid 39km, när backen tillbaka till starten börjar hade jag ett tempo på ca 4,20. Tempot sänktes ytterligare i backen (4,30 typ) men väl uppe var det bara en km kvar som var ganska platt och jag lyckade avsluta med en fartökning och kom i mål som trea på 2,48,50.
Som sagt lite långsammare än planerat men riktigt fint tempo för mig med tanke på värmen och att jag sprang ensam så stor del (från 15km till mål).
1an kom i mål på 2,39 och tvåan hade 2,44 har jag för mig. Hade jag kunnat dricka lite bättre kanske jag hade kunnat slåss om 2a platsen. Men å andra sidan måste jag ju ha nån tid jag kan slå till nästa lopp också!

En lite mer objektiv rapport: en fin bana på närkeslätten, massa fina hus, åkrar och ängar, tätt mellan vätskestationerna och bra service! Lite mer undulerande bana än jag trodde, inte så det förstörde steget nämnvärt men ändå så pulsen gick upp lite extra då och då. Rejäl backe på slutet som dock var mer lång än brant.

Vi åkte tillbaka till Göteborg på lördag kväll.

På söndagen blev det ett pass på morgonen  (10km) i lugnt tempo (~5,30) och ett senare på eftermiddagen på 13km i lite snabbare tempo (mellan 4,30 och 5,10). Båda passen kändes bra vilket gör att jag misstänker att jag nog kunde sprungit en del snabbare på lördagen men blev stoppad av värmen snarare än annan fysiologi.

Nu följer en ganska tung vecka med mycket mängd. Planerat är 13 mil men med tanke på den förra veckans tävling gör det inget om jag får nån mil mindre än planen.

Artikel i lokalnyheterna om loppet:
http://www.sydnarkenytt.se/hallsberg/artikel/friidrott-varmt-i-viby?#.UdqB9fmpUXt

Nästa lopp

Ok, löpningen dom senaste veckorna har varit lite si och så, därav frånvaron av inlägg.
Veckan innan midsommar blev det bara typ 5 mil, förra veckan blev det 9. Inget att skryta med, men med en fot som bråkar stundvis och ändå fin kvalité på flera pass känns det ok. Förra veckan blev det bland annat snabbdistans med klubbkompisen Jonas A runt utbyrundan (10km) på 35,52. Det är bland det snabbaste jag har sprungit 10km på träning någonsin tror jag. Det va visserligen nästan en maxning, och banan är i stort sätt helt platt men ändå. Kul med snabba pass!
Så det känns som det lossnar lite med farten även om det är en bit kvar, mängden tycker jag ändå att jag har jobbat på ett bra tag (även om det har vart många veckor med dålig mängd pga. skador, resor och annat). Jag har inte lust att börja springa 10km lopp, jag är nog lite för långsam fortfarande, men jag har funderat på om jag kanske kan springa nåt maraton snart.

I våras sprang jag Solvikingarnas vårtävling i Skatås (32km), det gick fint och jag hade ca 3.55 tempo. Jag var visserligen trött efter och det va väldigt bra förutsättningar men efter ett par månaders hård träning tror jag att jag borde kunna utöka distansen till ett maraton, och kanske även öka tempot lite. Om jag inte missminner mig hade jag dessutom ont i magen under vårtävlingarna vilket också gör att det finns förutsättningar för bättre prestationer.

Jag har kollat upp ett maraton som går nu på lördag, Viby maraton, som jag tänkte springa. Det är inte jätte platt men ändå ett bra tillfälle att försöka springa på lite. Kanske är det bra med lite backar dessutom så slites inte samma muskler hela tiden.

Planen är att hålla ca 3.50-3.55 tempo i snitt. Det betyder en tid mellan 2h41min och 2h45min ingen tid att skryta med i klubben kanske, men ändå en bra början i min långdistanssatsning. Planen är att lära mig hålla det tempot utan att slita speciellt på kroppen, det borde vara en bra förutsättning för att göra bra resultat på ultror nästa år.

Det betyder att löpningen den här veckan får lida lite, jag vill ju vara pigg på lördag, men planen är att veckan efter ska bli ganska hård, runt 11-12 mil om jag får som jag vill.

Träning- och tävlingsrapport

Planen för förra veckan var ganska ambitiös. Trots resa till Stockholm och lopp på lördagen ville jag få ihop 13 mil och minst två pass med kvalité. Det gick så där.

Visserligen blev det helt ok kvalité, i tisdags 6*1000m med 2min vila. Dom gick i snitt på 3,20 (har jag för mig). Jag är lite osäker på om jag är nöjd eller inte med det, för ett par år sedan skulle jag vart runt 3.10-3.15 antagligen men å andra sidan kan jag inte jämföra med dom tiderna hela tiden. Men tanke på våren och vinterns ganska dåliga träning och brist på kvalité är 3,20 tempo helt ok.

På torsdagen sprang jag och Jocke 6km i ganska bra tempo, 3.39 i snitt. Inte heller det något att skryta med, men med den motvinden vi hade skulle vi nog kunnat sänka tempot ca 5 sek/km vid vindstilla förhållanden. Framförallt var jag nöjd över att kunna hänga med Jocke så pass bra.

På Lördagen var jag i Sthlm och sprang Söder Runt. Förutom förseningar i starten ett väldigt kul och bra lopp! Riktigt fin bana, bad och After Run när man kom i mål gjorde det till ett toppenlopp!

Jag gick ut ganska lugnt dom första 2km ungefär, till skillnad från hur det brukar vara sprang jag om en massa folk efter den första rusningen och la mig på ca 10 plats. Det blåste medvind i början och jag hade funderat över om det va värt att köra snabbt när jag hade chansen men valde att istället spara krafterna till motvinden efter ca 5 km och förhoppningsvis springa om folk då istället. 

Sagt och gjort. Jag klockade in kilometerna på ca 3,24 i snitt första 5 km utan att jag kände mig speciellt trött men sen slog motvinden till. Jag låg då på vad jag trodde va 6 plats, ca 40m efter 5an och 4an. Jag gjorde en liten ökning för att få ryggar att hänga på och kom ikapp ganska snart. Väl i rygg tyckte jag det va lite tråkigt, dom hade antagligen saktat in i motvinden och jag kom från ett mycket högre tempo så jag låg bara i rygg ett par hundra meter och gick sedan om med hopp om att spränga dom. 

Den ena släppte ganska snart men den andra låg fastklistrad i ryggen på mig till ca 8km då han gick om. tempot hade sänkts till 3,35 ungefär och jag slet ganska hårt, men killen i ryggen slet ännu värre tyckte jag när jag hörde hans andning. 

Jag lät honom dra nån minut och bestämde mig sen för att gå om och försöka få honom att släppa. Nu kom tyvärr ett par små knixar, jag ville inte få mjölksyra så min tempoökning blev avbruten och jag fick nöja mig med att ha honom framför mig. Ungefär här skrek nån "trea och fyra!!" efter oss och motivationen steg ett snäpp. Komma fyra på ett lopp är ju aldrig kul, och komma på pallen i ett Stockholmslopp är ju grymt så jag försökte dra igen. Men han hängde fortfarande på! Fanken! Vid det här laget började jag bli riktigt sliten och nöjde mig med att ligga i rygg ännu ett tag och försöka ta honom på spurten. Jag är visserligen ingen spurtare men det va enda chansen som jag såg det. 

Jag hade rekat sträckan innan målgång, och hade bestämt en punkt där jag skulle göra mig sista ökning. Jag ökade rejält för att få honom att släppa och det gick! Mjölksyran gjorde mig riktigt stum och ganska yr men med bara 200m kvar kunde jag inte göra nåt annat än att hålla tempot. Jag funderade på om jag skulle behöva spy men märkte att killen hade släppt mig helt och minskade tempot en aning sista 50m för att inte riskera att behöva stanna.

När jag kom i mål visade det sig att jag blev 2a på tiden 34,50! Grymt bra upplagt lopp av mig! Kul att få den där lätta känslan igen efter många tävlingar som har gått åt skogen. 6km runners high och 4km slit. Bra kvot av de båda!

Tyvärr fick jag jäkligt ont i hälsenan vilket gjorde att söndagens pass som var planerat till 2 mil bara blev 1. Mängden blev alltså 12mil och inte 13, men med så bra kvalité känns det helt ok. Nu hoppas jag bara att hälsenan blir bättre snart. Idag ska jag prova att jogga och om det känns bra ska jag köra intervaller.

Jag har även bestämt mig för att lätta på mängden en del, för att bli bra på ultralöpning måste jag bli snabbare också, inte bara uthålligare. Så nu är det kvalité och halvsnabb distans som gäller, inga mer 3milspass i 5min/km tempo mitt i veckan.

Om hälsenan blir bra dvs...

Hungrig

En rel hård vecka har börjat. Det går helt ok, 29km i måndags, 20 igår (varav 6km va 1km intervaller) och 13 idag (med 17 planerade i em). Men jag har lite problem med att jag alltid är så jäkla hungrig när jag har sprungit mycket ett par dagar i rad. Sjukt jobbigt, jag kan inte fokusera på skolan utan går bara runt och småäter. Det är inte så att jag är sugen på nåt speciellt heller, jag funderade på att köpa godis men när jag va på väg ut va jag inte sugen på det längre, sallad brukar jag alltid vara sugen på men inte nu, inte sugen på protein-rika grejer heller. Det enda jag känner mig minsta sugen på är mjölk men det blir jag ju inte mätt på.
Finns det nån där ute i min ENORMA läsarkrets som har nåt förslag? På ett sätt är det väl bra, det betyder att jag bränner fett på ett eller annat sätt antar jag. Men jag måste liksom få klart det här examensarbetet så jag har inte tid att vara så här ofokuserad!

Rehab

Den senaste veckan har vart väldigt lugn. Inte mycket att skriva om egentligen. Jag sprang typ 8km i tisdags, 1,2mil terräng i torsdags, Salomon trail tour (12,7km) i lördags och ca 17,5km i söndags. Extremt liten mängd för att vara mig. Det kändes ganska bra och jag har faktiskt varit på riktigt bra humör dom sista dagarna jämfört med veckan innan och dom första dagarna förra veckan. Jag misstänker att det har sin grund i överträning, alternativt dålig kosthållning. När jag tränar mycket har jag lite svårt att äta bra, det blir ofta överhoppade middagar eller pasta och sojakorv eller nåt sånt. Inte konstigt att jag får svårt att hålla humöret uppe egentligen.
Men filosof som jag är (jag har iaf 30hp filosofi) är jag så klart produktiv i min deppighet och har funderat på massa saker. Jag har inte kommit fram till nåt egentligen förutom att det är jäkligt otillfredsställande på ett "andligt" plan att vara darwinist och naturvetare. Det är ganska skönt att kunna säga att inget har någon "mening" och att det är det som gör livet så spännande och fritt men det är samtidigt lite torrt när livet inte alls känns spännande och fritt att inte ha nåt att sträva mot. Fast å andra sidan, jag va ju inte speciellt nöjd med livet när jag va kristen heller. Det enda rätta är nog att springa ifrån sina bekymmer.

Nå, jag nämnde Salomon trail tour ovan. Jag va ganska skeptisk till om jag skulle våga anmäla mig till den med tanke på mina skador (framförallt min fotled som stukades för nån månad sedan och fortfarande inte är bra), men bestämde mig för att springa 12km och ta det försiktigt i terrängen.

Jag mötte Svante (Högsbo) vid start och vi snackade lite, han hade kolla startlistan och det visade sig att det var en del bra löpare med men jag tänkte ändå att det alltid är värt att sikta på pallen så jag sprang iväg ganska snabbt i början. Jag var noga med att inte få mjölksyra i första backen (ca 1km lång asfaltsbacke för att tunna ut startfältet) men låg ändå trea och bara strax efter tvåan när vi sprang in i terrängen. Det börjar med väldigt fina stigar och klipphällar km 2-3 ungefär och jag gjorde mitt bästa för att hålla bra tempo utan att bli för trött och samtidigt ha kontroll över var jag satte foten men 2an och 1an försvann ganska snabbt ett hundratal meter framför mig. Jag fokuserade istället på att hålla undan för fyran.
Efter dom första tre km kommer det en lång brant trappa upp på getryggen. Ingen chans att undvika mjölksyra här om jag ville hålla placeringen så jag körde på. Väl uppe kände jag mig inte helt pigg men hoppades att dom andra också hade tagit ut sig. Terrängen fortsatte med en ganska lång nedförsbacke ned mot blacktjärn. Jag höll undan dom andra men kände att hållningen började bli lite dålig så jag fick lugna ner mig i nästa rejäla stigning. Det straffade sig och 4an kom ikapp och jag var tvungen att pressa mig lite väl mycket på platten efter backen. Det straffade sig ännu en gång och när han kom ifatt och gick om hade jag inget att sätta emot.
Resten av tävlingen va ganska händelselös, löpning i fin terräng, jag kände mig trött i uppförsbackarna men kunde hålla ok tempo nedför och på platten. Svante närmade sig vid 2,5km kvar men jag kunde hålla avstånd tack vare en lång nedförsbacke. Vid brudarebacken (en liten slalombacke vi skulle upp och nedför ca 1km innan mål) gick Svante och en SAIKare om. Jag tänkte ta det lugnt uppför och köra på nedför så jag  försökte inte sätta emot nåt (ens om jag hade kunnat...). Jag ökade rejält nedför och tog ikapp en hel del men det visade sig vara för sent och dom slog mig med ca 10 sek. Totalt 6a alltså. Det är alltid svårt att uppskatta tid när det är så brutal terräng men placeringen får jag ändå vara hyfsat nöjd med.
Dessutom fick alla en keps istället för medalj. Bra! Jag har för många medaljer ändå...

Nästa veckan blir ganska hård tänkte jag. Jag ska till sthlm och hälsa på flickvännen till helgen men ska ändå få ihop ca 13 mil är tanken. Det blir alltså mycket mängd i början av veckan (planen är: mån: 3mil, tis: 3mil, ons: 2mil, tors: 2mil, fre: Vila, lör: 1,5mil (Tävling 1 mil- Söder runt), sön: 2mil.
Planeringen säger lite drygt 13 mil men det är nog skönt om jag kan korta av nåt pass...

Återkommer när det finns mer att skriva.

Halvhård vecka

Ännu en vecka har gått och med den även en veckas träning.
Jag hade planerat ca 13 mil den här veckan men det stannade av redan innan det hade börjat på måndagen. Jag hade tänkt köra ca 2 mil på måndagen och 3 på tisdagen för att få en bra start på veckan men känningarna från BUM 45 var så pass starka både mentalt och fysiskt att jag nöjde mig med 1 mil på måndagen och lite drygt 2 på tisdagen (därav 20*1 min med 20sek vila, ett riktigt idiotpass). Det är ju inget fel på det egentligen, jag skulle ändå kunna få ihop 13 mil, men det sätter ju lite extra press på slutet av veckan.
Onsdagen är vilodag vilket kändes bra, skavsåren fick läka och jag kunde göra annat (typ sitta och kolla på datorn, jag har inget liv...). Torsdagen kändes helt ok och jag började med morgonjogg (ca 1mil) + morgondopp i delsjön. På em sprang jag ca 23km varav typ 15 var snabba (runt 3,50 min/km). Riktigt bra pass trots halv-kass tempo. Mycket pga värme och dålig känsla i kroppen, men det är ändå ett faktum att jag inte är i riktigt bra form vilket är irriterande.
Fredagen skulle bli ca 2 mil men jag hade jäkligt ont i låret när jag började jogga på morgonen och pulsen sköt upp som en raket så fort jag började springa så jag nöjde mig med 1 mil och tänkte att det nog blir en ganska kort vecka trots allt.
Med tanken på 13 mil borta kunde jag slappna av på lördagens intervallpass och inte bry mig om att springa några extra km innan eller efter för att jobba in mängden, utan körde 8*3min med Jocke, Mikael och Björn-Erik och kunde slappna av efter. Tempot var inte heller nu speciellt högt men lite får jag nog skylla på värme och det faktum att passet totalt sätt slutade högre än det började.
Söndagen var lite speciell, sista passet med Björn-Erik som flyttade till Norge igen. En hejdå-runda på 30 km varav ca 15 är i stig och terräng. Mycket fint även om låret (som hade blivit bra under lördagen) började göra riktigt ont efter 25km ungefär. Lunch med gänget efter det för att tacka och säga hej då till Björn-Erik och sen hem för att inse att mängden ändå blev helt ok 12,2mil totalt varav 3 pass med kvalité och ett långt pass.

I övrigt har veckan varit helt ok. Jag har lite svårt med examensarbetet men det går framåt sakta men säkert. På fredagen va det after work bouldering runt Härlanda tjärn. Förvånansvärt nog sände jag en hel del saker som jag har haft svårt för innan vilket gjorde att jag är lite sugen på att börja klättra lite mer. Kanske var det på grund av ölen som jag sände så mycket men kanske är jag bara väldigt stark. I så fall tror jag att löpningen kommer bli bättre snart den också.
Värt att nämna är att det gjordes en hel del mycket bra tiden på sthlm maraton av folk i klubben! Jonas A fortsätter leverera trots ganska jobbig bana! Martin Yttring och Jonas C gjorde också riktigt bra prestationer!
Jonas Buuds 2a plats på Commrades är även det riktigt bra även om han tävlar i en annan division än vi andra... Sjukt imponerande!

Ja, kort sagt blev det en ganska bra vecka trots allt. Jag vill ju börja satsa på att bli lite snabbare vilket betyder fler/hårdare kvalitétspass. Om det går ut över mängden är det helt ok så här på sommaren tycker jag nog. Jag har insett att jag måste kunna springa ganska snabbt väldigt långt, att bara springa långsamt långt räcker inte för att bli bra!

Årets första ultra

I lördags smällde det: Årets första ultra. Det var Borås Ultra Maraton (BUM) det gällde och distansen för mig var 45km (dvs halva den långa sträckan ungefär).

Jag hade egentligen inte planerat så mycket rent träningsmässigt veckan innan, det brukar gå bäst för mig om jag känner mig avslappnad men vältränad innan lopp så det blev intervaller (som jag bröt pga ont i hälen) på Tisdagen och snabbdistans på torsdagen (som jag kortade av nån km när jag kom på att jag skulle springa långt på lördagen). Totalt under veckan var jag uppe i ca 65km.

Jag vaknade på lördagen till nära perfekt väder. Ca 15 grader och en del vind men torr terräng och kroppen kändes bra. Jag åt en tidig lunch kl 10 och gick sedan till Skatås parkering där några klubbkompisar och andra vänner skulle samlas för att åka tillsammans till Hindås där den "korta" banan startade. Efter en del logistik och förberedelser va det dags för start. Jag, Jocke och Svante (Högsbo) stack iväg i ett lugnt men snabbt tempo som vi höll i ca tre km. Då kommer helt plötsligt en annan kille och svischar förbi som om vi andra va ute och promenerade! Jag hade sedan innan tänkt att tempot kanske va lite för högt så jag försökte inte öka utan höll mig bakom Jocke och Svante som fick dra. Terrängen i början va ganska lugn rent tekniskt sett, mycket grusvägar och fina stigar, däremot va det rejält kuperat! Upp och ned, Upp och ned. Inte många platta sträckor!.

Efter ca 6-8 km började jag få känningar i höger häl, ungefär på samma ställe som jag hade i oktober och som gjorde att jag va tvungen att vila i 3 månader. Hopplösheten började växa och jag funderade på att bryta vid första kontrollen (efter ca 12km har jag för mig...). Jag sänkte tempot och lät Jocke och Svante försvinna i fjärran. Det onda försvann så jag fortsatte springa men tänkte att jag skulle ta det som en lång träningsrunda. Värmen började komma så sakteliga och jag började dricka vid ca 12-15 km. Sportdrycken va lite för stark för att det skulle funka optimalt i värmen men jag tänkte inte mycket mer på det fören senare.

Innan 30km hände inte så mycket, jag sprang fel totalt ca 500m, började dricka mer, tog en gel vid 22km, sköljde av huvudet i en bäck (skönt!), sprang och kände mig varm men i ok form. 

Vid ca 30km började det gå segt, inte så jag behövde gå, men jag började få problem med värme och behövde dricka nåt annat än stark sportdryck. Ungefär när den känslan började komma på riktigt fick jag veta att det va två km till nästa vätskekontroll! GÖTT tänkte jag och drack upp resterade sportdryck jag hade med mig. Det blev lite för mycket dricka på kort tid, magen kändes tung, men jag tänkte inte mer på det utan ville ha flaskan helt tom så jag kunde fylla på rejält vid stationen. 

Vid stationen hade dom bara vatten och cola, jag fyllde på flaskan, tog ett par chips och några salta gurkor (väldigt gott när man är trött!), drack några dl vatten för att spä ut sportdrycken i magen tänkte jag och sprang vidare. 

Vi det här lagen va jag riktigt trött. Jag sprang fortfarande i backarna men istället för att försöka hålla nåt tempo va fokus på att ta sig framåt effektivt. Så det kom som en överraskning när jag såg Jockes orangea linne framför mig ca två km efter vätskekontrollen. Jag kom ifatt och gick om efter ytterligare 1 km. Det visade sig att han va helt slut och inte hade några förhoppningar om att ta sig ikapp mig senare eller lägga sig i rygg. Han hade dock vätska och gel så jag sprang förbi, nöjd med att ha 3e platsen igen. Lyckan va dock kortvarig, jag va trött och började snart gå i nån uppförsbacke då och då, efter ett par km började magen kännas riktigt dålig och jag spydde på riktigt för första gången i loppet (hade haft lite småkräkningar innan men inget som jag inte brukar få när jag dricker för mycket på kort tid i tävlingar). Inget fara med att spy egentligen, det va bara sportdryck och saltgurka och magen lugnade ner sig. Phu tänkte jag och kämpade på. Det höll sig i mindre än en km innan jag spydde igen. Vid det här laget va det bara ca 7-8km kvar men eftersom jag va helt ensam tänkte jag att jag hellre tog det säkra före det osäkra och började gå i uppförsbackar och på vissa plana sträckor. Skavsåren hade kommit ganska tidigt i loppet men inte gjort speciellt ont men nu blev dom nästan outhärdliga, speciellt i nedförsbackarna. 

Varje km kändes som en mil och mage och rygg krampade ganska illa bitvis, jag spydde ytterligare ett par gånger. Tempot sänktes till ca 6,30 några km men jag rörde mig framåt och med ca två km kvar kändes magen lite bättre. Jag såg Borås och började jogga långsamt ned för, vad jag antog, va sista rejäla backen. Efter ca 100m slängde jag ett öga bakåt och såg en kille som sprang riktigt kontrollerat efter mig. Paniken kom på direkten och jag började springa snabbare nedför, så snabbt jag vågade med en mage som när som helst kunde sätta stopp för alla vidare försök att springa, grimaserande varje steg eftersom skavsåren gjorde så jäkla ont och med hjärtat i halsgropen. Jag ville INTE komma fyra! 

Backen va lång och brant och det kändes som det brann under fötterna men jag höll tempo. Plötsligt hör jag ett ljud bakifrån, jag vänder mig om och ser att killen bakom mig springer in på en sidoväg. JÄKLAR jag har sprungit fel!!!! Jag häver ur mig en "FAN!", vänder och ökar tempot. Fan ta magen, spyr jag så spyr jag, krampar den så krampar den, men jag tänker INTE komma fyra utan en fight! Jag ökar tempot ytterligare och knappar in på killen framför. YES! Men jag vet inte riktigt hur långt det är till mål så jag slappnar inte av när jag går förbi utan biter ihop och tar snabbt "ledningen" med 50-100m. Smärtan är enorm men nu är det bara några hundra meter kvar! Jag lyckas inte hålla tempot, magen bråkar och det känns som att springa med öppna köttsår på fötterna, men kommer ändå in som trea! WOHOO!

Tiden blev föga imponerande 3,50, jämfört med vad andra klubbkompisar gör på liknande lopp, men vad spelar det för roll? Pallplats är pallplats!

Det blev många placeringar för Solvikingarna i övrigt, Karin tog 1a plats av damerna på 45km, Gabriella tog 2a plats på samma sträcka. Patrick Brant tog 1a plats i  långa banan (8mil), Jonas Svensson tog 2 plats i långa banan (trots en del rejält slit från hans sida). Svante (som iof inte är Solviking men en vän ändå) kom ca 10 min före mig på en andraplats (ca 8min efter vinnaren).

Jocke kom ganska långt bakom efter en rejäl fel-löpning men tog sig i mål.

INGEN skön löpning för mig men väldigt fin (om än väldigt backig) bana och fantastiskt trevliga funktionärer och arrangörer! Som tävling får den 4,5 av 5 Löparskor. Mitt lopp får 2 av 5 svettdroppar och anledningarna till att jag inte fick 0 är att jag lyckades ta placering och att jag fortsatte springa trots all smärta.

Kvällen avslutades med en väldigt lyckad middag hos Karin med pizza, vin och whisky. 

Lärdomar: Va noga med att sportdrycken är rätt blandad och drick med jämna mellanrum, lite och ofta istället för sällan men mycket, spring inte med FÖR tighta kompressionsstrumpor (delvis därför jag fick skavsår), gå ut i lagom tempo (45km är LÅNGT), ha gärna lite större och mer väldämpade skor, vikten spelar ändå inte jätte mycket roll vid den här typen av löpning.

Totalt blev det drygt 11mil trots flera vilodagar. Fin mängd för en "mellan"-vecka! Den här veckan hoppas jag på drygt 12 mil om fötterna tillåter. Men framförallt ska jag försöka komma på intervallträningar och annan kvalité så jag slipper skämmas över mina kortare tävlingar framöver!

Från BUMs hemsida.

uppdatering

Tre-fyra veckor har gått sedan senaste uppdateringen och det har flera olika anledningar. Dels för att veckan efter jag kom tillbaka från Frankrike var jäkligt jobbig eftersom den stukade foten satte stop för allt snabbare än lugn jogg och dels för att det inte va speciellt mycket att skriva.
Stukningen hänger i tyvärr och det känns ganska dåligt att springa, speciellt när jag är lite sliten. Men man kan inte låta sig stoppas av sånt.
Förr förra veckan sprang jag 14,2 mil varav tre pass var riktigt hårda. 1 intervallpass, en tävling och en snabbdistans. Många av passen va så klart väldigt lugna och runt 2 mil men jag är rädd att det va lite för slitsamt för min kropp för tillfället. Jag har sedan dess haft en "vilovecka" (ca 6 mil) men jag känner ändå av att benen är slitna och att fotleden behöver 2-3km uppvärmning för att fungera som den ska. Om det beror på skadan eller om det är 14milsveckan är svårt att säga, antagligen är det båda anledningarna som samarbetar för att göra livet surt för mig.
Men i 14milsveckan (som för övrigt är rekord med ca 1,5mil för mig!) ingick som sagt en tävling, 10 000m bana med klubben. Jag hade sagt ribban lågt, jag ville komma under 35min men det visade sig ganska snart vara svårare än jag trodde. Sluttiden blev ca35.52 och känslan va helt åt skogen. Istället för att tagga till när jag sprang om folk blev jag sugen på att lägga mig i rygg och slappna av. Jag misstänker att det dåliga resultatet är en blandning av för lite träning i vår/vinter och för snabb ökning av träningsdosen dagarna innan. Så egentligen kanske det inte gör så mycket men å andra sidan är inget så dåligt för motivationen som dåliga resultat så nu får jag skärpa mig!
Förra veckan gick ganska lugnt till med 6mil löpta. benen var stela alla pass och höger foten är alltså fortfarande stel och gör ont. Jag sprang Varvet med målet att komma in på 1,17-1,18 men det slutade på 1,25. Sämsta tiden på länge... Mycket beror det på värmen men antagligen också på för hård träning veckan innan och för lite träning i vår/vinter. Jag "gav upp" efter ca 6 km och kände inget behov av att kapa ett par minuter på en oavsett dålig tid. Närmare beskrivning av loppet känns överflödig.

Den här veckan skulle jag vilja ha ett par riktigt bra pass och gärna mängd på ca 11-12 mil men eftersom jag ska springa BUM 45km på lördag kanske jag får ta det lite lugnt i veckan. Å andra sidan behöver jag ju bara springa 6mil förutom tävlingen för att få ihop skaplig mängd så det kanske går ändå. Men fokus blir på tävlingen och att försöka få bort den sega känslan i benen och fotleden. Jag måste få till en bra grund dom närmaste månaderna om jag ska få till motivation nog att satsa hårt senare i år och i vinter. Samtidigt är det svårt att säga vilken form jag är i. Det är dom långa distanserna som räknas!

Tillbaka från resor

Så är jag tillbaka igen. Resan till Frankrike och Fountainbleau var väldigt kul men också lite frustrerande eftersom jag var i mycket sämre form än jag trodde och klättrade mycket sämre än killen jag brukar klättra med. Dessutom stukade jag foten efter tre dagar vilket också gjorde det hela lite tråkigare än jag hade hoppats. Men trevligt va det ändå! Kanske framförallt eftersom jag fick tillfälle att lära känna min starke väns flickvän lite bättre som visade sig vara trevligare än jag trodde! 

Men veckan innan dess hade jag som sagt målet att springa en hel del. Jag började den veckan med en idiotlöpning som resulterade i kortare distanser de följande dagarna men jag lyckades ändå skrapa ihop 10,5mil varav 5km var tävling (km på 5km banan i Skatås). Det var ju inte riktigt dom 12 milen jag hade hoppats på men ändå klart godkänt med tanke på starten på veckan och med tanke på att flickvännen kom på besök.

En tävling kräver i alla fall en kort rapport så här kommer den. 

Jag fick reda på att tävlingen var samma dag och kände mig först lite opepp med tanke på de tidigare dagarnas träningsvärk, den dåliga form och flickvännen som var på besök men kände till slut att det ändå var värt att gå dit och ta det som ett bra träningspass. Så klockan 18 stod jag på startlinjen med klubbkompisen Joakim Röstlund och ärke-nemisen Mikael Eriksson (Hälle). Jag hade egentligen ingen plan på att göra något resultat men det är svårt att hålla sig lugn när man har nummerlapp på bröstet så jag hängde med Jocke dom första 400 väldigt kuperade metrarna. Han gav sig dock ut i en jäkla fart så jag fick snart släppa runt 10m men blev då upphunnen av Mikael och bestämde mig för att inte slappna av utan fortsätta i bra fart. Vid ca 1 km går banan över i en nästan 1km lång uppförsbacke och jag höll fortfarande avståndet till Jocke 10m före och tanken om att kanske kunna hålla rygg dök upp. Han drog dock ifrån efter ca halva backen trots en ganska stor ansträngning från min sida och jag beslutade mig för att släppa honom och satsa på andraplatsen. Strax efter denna tanken gick även Mikael upp och förbi mig!!

För er som inte har sprungit mot honom kräver detta en viss förklaring för att ni ska inse hur extraordinär situationen var. Detta är killen som VÄGRAR dra vid vanliga lopp. Jag har sänkt farten från 3,30 tempo till ca 4,30 utan att han har velat gå om, han har STANNAT på upplopp för att vänta på folk att spurta om och verkar tycka att det enda roliga är att slå folk i spurten oavsett tid på loppet.

Kanske är det lite onödigt att skriva, men detta kunde inte tillåtas. Sprang jag verkligen så långsamt att Mikael går om och drar?! Jag tog ett djupt andetag och tog tillbaka andraplatsen och, eftersom det är livsfarligt att låta honom vara i ryggen vid upploppet pressade jag på och lämnade snart Mikael bakom mig. 

Jag hade fortfarande inte riktigt häng på Jocke men kom in i ett väldigt bra flow när backen plattade ut och var ikapp och gick om efter ytterligare 500m. 

Jag hade förväntat mig att Jocke, som är envis som få, skulle ta rygg men jag fick snart en lucka och kunde utöka den ytterligare i backarna som följde. Jag hade fortsatt känslan av att vara jagad så jag slappnade inte av utan fortsatte kämpa ända in i mål trots att Jocke nästan var utom synhåll och Mikael var uträknad. 

Så sluttiden blev 16min50sek (typ 5sek från pers tror jag) och en fin förstaplacering. Jocke kom avslappnat in 18 sek bakom, trea kom Anders Jonson. Mikael kom långt bakom på 17,45. 

Kort sagt en väldigt improviserad och kul tävling! Ett bra formbesked trots sviktande träning. 

I Frankrike blev det vila från löpningen och tyvärr måste jag fortsätta vila ett par dagar nu eftersom min stukade fot fortfarande är lite för svullen.

Jag är dock väldigt pepp på att springa mycket nu när våren har kommit och formen verkar vara på g! Tankarna börjar dock än en gång gå in på att springa kortare distanser och bli snabbare. Även om det är lite oroande tror jag det är ok så länge jag försöker satsa mycket på mängd i första hand. Att vara snabb på milen-maraton gör nog ingenting så länge jag inte bara satsar på dom distanserna.

Jag återkommer när jag har mer att skriva! Kanske kan jag få in några bilder från klättringen också!

Semester och fortsatt träning

Min planering verkar gå riktigt dåligt den här månaden. Inte för att det gör så mycket egentligen, det bästa är ju om jag kan hålla mig frisk och träna utan några stora uppehåll, inte att få till ett vist antal mil/vecka men det känns ändå inte så bra. Ju fler veckor jag inte håller mig till planen desto sämre är chanserna att jag kommer kunna hålla den i det långa loppet.
Så vad är då anledningen till detta? Jo, dels är det hälen och vaderna som spökar som gör att jag inte vågar dra på för mycket och dels är det nog att "semesterveckan" i Sarek blev mycket jobbigare än jag trodde. Jag vaknade med svag-medelmåttig träningsvärk varje dag nästan och hade bara en egentlig vilodag. Det är inte löpspecifik träning att gå på skidor med tung pulka efter sig men på något sätt känns det kanske som bra ultra-specifik träning. Att forcera sig fram genom djup snö, äta lite för lite och inte ge upp innan målet är nått är nog väldigt bra för både ben och huvud tänker jag. Men semesterveckan har som sagt gjort att jag kommit ur fas med träningen.
Tanken var att jag skulle köra en riktigt tuff vecka nu innan fredagen då jag åker och klättrar utanför Paris (Fountainbleau heter stället) och jag började i Lördags med ca 30km varav ca17 var i terräng. Det borde inte vara några problem i vanliga fall men jag hade (dumt nog, inser jag i efterhand) bjudit in min kompis+ flickvän att cykla med mig (dom på mtb-cykel och jag löpandes alltså). Det visade sig vara extremt jobbigt eftersom det blev fartlek hela vägen i terrängen, i nedförsbackarna fick jag öka rejält för att hänga med och i tekniska uppförsbackar fick jag vända om eller stå och vila för att dom skulle komma ifatt.
Passet resulterade i en ganska sjuk träningsvärk i lår och blixtrande känsla i vaderna som kommer tillbaka när jag sprungit nån mil. På grund av dessa skavanker blev det planerade långpasset på söndagen bara 1 mil istället för 2 och måndagens 2,5-3mils pass blev ca 15km (med backintervaller eftersom det är skönt för vaderna).
Veckan är dock inte helt körd än! Jag har samlat ihop ca 5,5mil på tre dagar och har 4 dagar på mig att få ihop 6 till! Det ska nog gå om jag kör försiktigt och försöker fokusera lite mer. Så inga mer idiot-pass och lugn kvalité (om någon alls) är vad som gäller!

Ett par bilder från Sarek om områdena däromkring:

På väg in i Sarek

Tältläger i dåligt väder

Jag är uppe på en topp med min vän Nansen. Tyst men trevlig kille!

Norrsken över saltoluokta

Lunch efter dagstur vid saltoluokta

första tävlingen och oplanerad träning

Förra veckan skulle egentligen ha varit en lugn vecka med tanke på att veckan innan det var hård, men jag hade fått för mig att jag skulle åka till sarek och åka skidor den här veckan och ville inte ha två "lugna" veckor efter varandra så jag bestämde mig för att springa en lagom jobbig vecka istället. Den började på tisdagen med 26km vilket kändes helt lugnt, på torsdagen körde jag mitt första riktigt seriösa snabbdistanspass sedan muskelbristning i vaden (12km i ca 3.43 tempo), på fredag blev det 10 lugna km och lördag 32km tävling i solvikingarnas vårtävling (4*8an+ en liten extra runda eftersom 8an är 7,77km egentligen).
Det va en liten chansning att ställa upp i så lång tävling utan några bra långdistanspass och typ utan nån kvalité bakom mig men jag såg på det hela som en bra träning och genomkörare inför framtida långpass.
Mitt upplägg va egentligen liknande det jag hade på SUM (Sörmland UltraMaraton) förra året, dvs ta det lugnt, ta nån gel vid 20km och dricka en del. Tyvärr åt jag alldeles för mycket innan och va dålig i magen hela tävlingen så jag drack väldigt lite och tog aldrig nån gel. Men å andra sidan kände jag aldrig att det behövdes. Första varvet gick fint, jag la mig på en tredjeplats, försökte bara nöta mil och hoppades att magen skulle lägga sig efter nåt varv eller två. 1an (en kille från enhörna) försvann ganska snabbt och tvåan (Patrik Brandt- Solvikingarna) kändes väldigt stark så jag satsade på att inte låta Martin Yttring (även han klubbkompis från Solvikingarna) gå om. Och så låg vi hela loppet. Jag höll ett jämt 3.54 tempo förutom i backarna och blev aldrig riktigt sliten fören det va ca 5km kvar men samtidigt har jag en känsla av att jag blev sliten mest för att jag tillät mig blir det och inte så mycket för att jag faktiskt var helt slut. Jag funderade på om jag skulle kunnat fortsätta 10km till (utöka till en mara alltså) och tror nog det hade gått bra. Då hade jag helt klart blivit sliten men jag hade nog fortsatt springa under 4min/km och gjort en hyfsad tid för att vara mig.
Kort sagt. En ganska händelselös tävling men ett trevligt formbesked inför vårens löpning, jag är inte snabb men det tar sig!

Söndag blev vila och jag fick veta att jag hade räknat en vecka fel vilket betyder att träningsplaneringen blev väldigt konstig. Igår, måndag, sprang jag 30km i terräng för att känna hur det kändes och det gick fint, inga skavanker från tävlingen så jag kör på relativt hårt några dagar till så får vi se hur många mil det blir. Det viktiga är nog att hålla igång träningen och nöta mil, vilodagarna är viktiga men så länge jag inte kör nån kvalité att prata om är det nog ganska ok ändå. Jag kommer inte få några mil/vecka-rekord än på nån månad men det kanske är lika bra.

träning

Ok. Det är ju en klassisk bra sak att inte uppdatera sin blogg, och att sluta uppdatera den när den typ är helt ny, ja det är väl snudd på riktigt dåligt. Men vem bryr sig? Jag är inte sponsrad av nån, det är egentligen ingen som läser det här utan det är mest bara till för att jag ska ha nånstans att skriva mina funderingar och min träning.
Men till löpningen.
Jag har haft ett par ganska bra veckor nu, veckan efter förkylningen sprang jag, som planerat, ca 8mil. Det kändes väldigt lugnt. Inga problem alls och jag gick nästan runt och hade tråkigt på dagarna för att jag inte fick springa mer. Jag undvek alla kvalitetspass utan sprang bara lugnt i 1-2 mil varje pass.
Veckan efter det skulle vara hård och det funkade ganska bra, i alla fall när det gällde mängden. Jag fick ihop lite drygt 10 mil utan problem och jag kände mig inte alls sliten eller nåt sånt vilket jag trodde jag skulle göra. Det mesta sprangs i pass á 2 mil på ganska platt asfalts- eller grusväg. Ett kvalitetspass fick jag till som va hyfsat brutalt, 18,5*1min med 30sek vila.
Jag har två kompisar i klubben som ska springa en mara nu på söndag så förra lördagen ville dom köra nåt för att få upp farten i benen. Planen var 20*1 min och jag tänkte att jag skulle hänga med i 15 men det var det första kvalitetspasset på länge och jag hade valt att springa i lättare skor än jag brukar (brooks t7- väldigt sköna, kan rekommenderas!). Jag hade bra flyt och hängde med Jocke ganska bra så jag gjorde ett par mer än tänkt. Det straffade sig tyvärr, jag jag fick en liten sträckning i vänster vad.
Dagen efter sprang jag och två andra från klubben (Jonas S och Björn-Erik) ca 22km väldigt teknisk terräng.
Jag tänkte att jag nästan måste börja känna på hur det är att springa terräng om det nu är det jag ska satsa på. Även om man bortser från den otroligt fina dagen och trevligt sällskap måste jag säga att det va ett väldigt bra pass. Jag är nog skapad för terränglöpning. Eller ja, så får man inte säga som biolog, jag är ju inte skapad jag är bara resultatet av slump, ärftlighet och begränsade resurser men ni förstår nog vad jag menar. Jag har jäkligt bra flyt i terrängen och kunde sprungit mycket snabbare än det väldigt modesta tempo vi valde att hålla den dagen. Det är inte så att jag tror att dom andra inte skulle ha slagit mig- båda är riktigt starka löpare, mycket bättre än mig för tillfället- men det var nog inget tvivel om att jag hade bäst flyt (bortsett från hunden vi hade med-hon hade helt sjukt flyt även i den mest tekniska terrängen!).
Slutsatts av de två veckorna: Terränglöpning är jäkligt kul. Jag är bra på terränglöpning. 10 mil är inga problem att springa på en vecka så länge det inte är för många kvalitetspass inblandat. Springa på lunchen är en hit. En annan hit är att ta med klätterskor och krita i ryggsäcken och springa till ett par fina stenar, klättra allt lätt man hittar och sen springa hem. En icke-löpningsrelaterad lärdom har varit att det är jäkligt nice att cykla ut och klättra även om man är ensam.

Nu följer tre veckor som inte riktigt följer planen. Jag skulle egentligen ta det väldigt lugnt den här veckan och öka till ca 9 mil veckan efter, men eftersom jag ska till Sarek och åka skidor i mitten av nästa vecka blev det ändrat. Nu har det blivit vila på måndagen, 26km platt löpning i varierande tempo på tisdagen vila på onsdagen. Nu börjar en hård vecka igen, planen är att springa ca 10 mil till nästa torsdag med en tränings-tävling på lördag (32km i skatås- andra delen av vårtävlingarna). Det kan bli tight med packning, skola och hård löpning men jag ska göra mitt bästa. När jag kommer hem från Sarek har jag en vecka med hård träning, sedan ska jag och en kompis till Fontainbleau (nära Paris) och klättra en vecka, då kommer jag bara springa lugnt. Sen är det tillbaka till min plan igen.

Första pass efter förkylning

Jaha, min satsning började inte helt som planerat. En förkylning gjorde att jag inte kunde springa mycket alls första veckan. Men vad gör väl det egentligen, en vecka i en satsning som antagligen kommer sträcka sig över ett par år.
Planen för den här veckan var att springa mellan 8-9 mil men istället blev det tot. 16km som sprangs idag. Jag känner mig inte helt frisk än men nu sitter det bara ytligt, kroppen mår bra i övrigt.
Jag har funderat en hel del på det här med stegfrekvens. Många säger ju att det mest effektiva är att hålla ca 180steg/min (om jag inte har fel), jag räknade vad jag har idag och kom fram till att jag har 180 steg på 66 sek. Jag har alltid trott att jag tar väldigt långa steg men uppenbarligen är det helt fel, i alla fall när det gäller långdistans, steget ändras ju ganska rejält när man sträcker ut lite.
Oavsett stegfrekvens och andra tekniska saker ska jag fortsätta springa i mina "joggingskor" ett tag till, terräng- och snabbskorna får komma fram när jag känner mig lite säkrare på mitt ben.

Nästa vecka ska jag försöka upprepa målsättningen för den här veckan, dvs 8-9mil.
Jag har en tanke om att det är väldigt bra att variera veckorna så att man får tid till återhämtning samtidigt som man får veckor där man bryter ned sig riktigt rejält så planen för nästa vecka var egentligen att öka mängden till 11mil ungefär men jag tror det kan vara dumt att dra på för mycket när jag fortfarande har en förkylning och dessutom inte har testat vaden på riktigt sedan senaste skadan. Så 8-9mil nästa får bli bra, start med 2 mil imorgon. Veckan efter blir hårdare och sedan följer en vecka med ca 5-7mil.

Jag tänkte börja klättra lite mer också. Dels för att stärka resten av kroppen vilket jag tror är nödvändigt om jag ska bli riktigt stryktålig, men också för att jag ska till Fountainbleau i mitten av April. Fontan är ett riktigt bra klätterställe nära Paris.
Jag va ute igår och klättrade med en av dom som ska med på resan och jag insåg att jag måste bli bättre om jag ska kunna hänga med i hans klättring. Jäklar vad stark han har blivit. Men med ett par kg mindre i vikt (som jag räknar med att tappa i och med ökad mängd i löpning), bra streching och mycket klättring ska jag nog kunna formtoppa klättringen tills dess.

Det har vart riktigt seg att vara förkyld men dagens pass gick som sagt fint så nu ser jag fram emot en fin nästa vecka med bra löpning! Jag funderar på att köpa en lite bättre mobil också så kanske jag kan ta lite bilder under passen! Det är riktigt fint här i Göteborg just nu!

Varför ultra

Så varför ska jag då satsa på ultra maraton?
Jag har tidigare satsat på halvmaraton och 10km. Ganska rimliga distanser, man kan hålla ett riktigt snabbt tempo hela tiden, det finns många lopp i närheten av Göteborg och det behöver inte ta mer än en förmiddag.
Det var ganska kul att satsa på dom distanserna, man kunde se tydlig förbättring i tider och alla tävlingar och organiserade träningar gjorde att man fick en väldigt trevlig gemenskap i klubb och bland konkurrenter.
Men de senare åren, sedan jag kom tillbaka från Svalbard, har jag inte haft samma beslutsamhet. Kanske är det för att jag har svårt att bli motiverad när jag vet att jag har varit bättre, kanske är det för att jag har vuxit upp och fått perspektiv på saker och ting eller kanske är det för att jag nu inte längre kan konkurrera med dom bästa i klubben. Vem vet. Oavsett orsak blir resultatet att jag har svårt att pressa mig på intervaller och snabbdistanspass vilket är ett måste om jag vill bli snabb. Så motivationen för mina gamla distanser är låg (om än inte borta, jag kommer ändå försöka slå mina klubbkompisar så gott jag kan i sommar) och springer man kortare än 10km gör det ont för stor del av tävlingen för att det ska vara kul tycker jag. Jag är dessutom riktigt dålig på kortare distanser så det faller bort av flera anledningar.
Jag skulle kunna göra en satsning på maraton. Det är en bra distans på många sätt men det är tyvärr lite för många i klubben som håller på med marasatsningar vilket gör att jag snabbt skulle tappa motivationen om jag inte sprang lika snabbt som dom. Ska man göra bra tid på mara krävs dessutom en jäkla massa resande för att hitta platta banor vilket jag av miljöskäl tycker är tämligen förkastligt (för att inte tala om all tid det tar och hur tråkigt det är att springa platt asfalt).
Så då är allt under maraton borta, det ända som återstår är ultramaraton eller tidsbaserade lopp (6h, 12h, 24h etc). Men vem i helskotta vill satsa på att springa så många varv som möjligt på en max 3km lång slinga när man kan göra samma sak i fin natur, i omväxlande terräng? Det säger sig själv. Det är Ulta som gäller.

Så vad har jag för tidigare erfarenhet av löpning på längre distanser? Jag har sprungit en mara som tävling. På Svalbard. Det va jobbigt.
Jag har även sprungit ett par maror på träningspass för ett par år sedan, nån slags multisports träningspass som tog drygt 16h på Svalbard, och jag har kört en ultra, Sörmland Ultra Maraton (SUM).
SUM var en jäkligt kul upplevelse. Roligaste loppet jag har sprungit utan tvekan. Det beror i och för sig på flera anledningar, bra placering (2a), nyhetens behag och 3,5mil runners high är ju aldrig fel. Men till och med när pannbenet behövde bryta mark innan benen kunde hänga med var loppet riktigt kul! Jag sprang fel ett antal gånger och det va jäkligt frustrerande men det fick mig liksom bara att vilja ta i mer. Tung terräng fick mig bara att vilja springa fortare och känslan av att se sina konkurrenter stapla fram när man själv fortfarande hade fart i benen och ilska i huvudet var extas.
Jag lärde mig en massa och kort sagt blev jag nyfiken på hur det skulle vara att komma till en sån tävling och vara riktigt förberedd. Hur långt jag kan pressa mig, tar jag slut där nånstans eller kan jag fortsätta ett par mil till? 10mil? 15mil? Vem vet? Inte jag, men om några år kanske jag kan svara på det!

En början

Jag fick lite lust att börja bloggen som en Wheel of Time-bok
"There are neither beginnings nor endings to the turning of the Wheel of Time. But it was a beginning."
Så är det, det här är ingen början egentligen. Min tanke på ultra maraton har funnits ganska länge och min tanke på att börja skriva blogg har funnits ett bra tag den också. Men man skulle kunna säga att skadan jag har i höger fot/smalben/vad är nån slags början. Jag insåg att jag inte kunde springa lika mycket som jag skulle vilja göra och tankarna går från att planera varje runda till att tänka längre. Vilken distans är det jag vill springa egentligen? Vilket underlag vill jag springa på? Vill jag springa i klubb? Vill jag springa snabbt? Är målet att må bra? Massa tankar som behövde tänkas och analyseras.
Jag tror mig dock vara klar med analysen och planeringen av mina framtida mål och jag har läkt tillräckligt mycket för att kunna börja träna på riktigt igen. Tur att det sammanföll så lägligt, annars är chansen stor att jag hade lagt ner löpningen helt. Det kändes som en väldigt märklig grej att bygga mitt liv på något som jag inte gjorde. Lite som som folk som tycker att dom är miljövänliga för att dom minsann återvinner pappförpackningar oftast. Man kan inte bygga sitt liv eller sin självbild på något man faktiskt inte gör speciellt ofta. Det känns inte helt rätt.

Så. Detta blir alltså en blogg om min satsning på långdistanslöpning. Gärna då jättelång distanslöpning. Men den kommer så klart mest handla om min träning, mitt liv, mina funderingar och allt jag har lust att skriva och visa. Det kommer säkert bli en del klättring, kajak, friluftsliv och biologi. Men jag ska försöka hålla något slags fokus ändå. Långa distanser i tung terräng. Det är målet.