Vasastafetten

En ny vecka har gått och med den även en utflykt till Dalarna och vasastafetten. Allt inräknat blev det en oväntat lyckad tillställning, mycket tack vare sällskapet i bilen som va avslappnat och trevligt (Tack Gabriella, Mattias och Björn för det) vilket gjorde att resorna bara kändes ganska långa och inte bara helt ovärda som det annars brukar kännas.
Även kvällen efter loppet blev en succé (om än lite karate-varning för undertecknad).
Loppet däremot, blev ett riktigt fiasko för mig personligen. 2 minuter sämre än förra året trots bra förhållanden. Vad är då anledningen till detta kan man fråga sig. Med tanke på den rejäla ökningen i mängd jag har haft borde jag vara i helt ok form, men så är inte fallet uppenbarligen. Den största anledningen är nog att jag har satsat på mängd till lite för stor del i år, jag har helt enkelt ingen snabbhet i kroppen. En annan anledningen kan vara att jag verkligen inte gillar pressen av att hela laget påverkas av mina resultat, vilket nog gjorde att jag gick ut för hårt och kroknade tidigt i loppet. Att magen hade en mindre kollaps var ingen fördel heller.
Förra året hade jag även en konkurrent framför mig nästan hela loppet vilket jag inte hade nu. Jag har väldigt svårt att motivera mig utan nån att tävla mot.
Men vi kom trea efter två väldigt bra andra mix-lag och 2 minuter snabbare på min sträcka hade inte gett nån bättre placering så det kändes ganska bra när jag hade gett mig ut på straffrunda och tänkt igenom situationen lite.

Totalt förra veckan blev det strax över 10mil. Inget imponerande men å andra sidan kan jag inte logga rekordveckor varje vecka.
Den här veckan blir det riktigt hård träning tänkte jag. Runt 14 mil är planen, kanske upp mot 15-16 om jag har bra känsla, men å andra sidan vill jag ju gärna få in lite snabbhet också och då kanske distansen blir lidande. Vi får se.
Nåt jag tänkte på mycket i Dalarna var att orienterare är snabba. Nu var visserligen dom vi sprang mot VM-löpare och riktigt bra för att vara orienterare men å andra sidan är det självklart att man blir snabb om man springer tungt, tex i tung terräng. Upplägget som vi löpare ofta har, med precis längd på intervaller, fast vila etc. känns väldigt påhittat. Det kanske är lika bra att springa mycket mer fartlek och skippa några 400m intervaller på platt asfalt. Fartlek är ju faktiskt både mer skonsamt och roligare. För att inte tala om den mer allsidiga träning det ger.
Vi får se om det blir nån vasastafett nästa år, fokus kommer ligga på Ultralopp. Kanske kan jag springa hela själv istället. Jag hörde rykten om att det skulle bli ett ultralopp av det så det hade ju passat perfekt!