söndag 24 februari 2013

Första pass efter förkylning

Jaha, min satsning började inte helt som planerat. En förkylning gjorde att jag inte kunde springa mycket alls första veckan. Men vad gör väl det egentligen, en vecka i en satsning som antagligen kommer sträcka sig över ett par år.
Planen för den här veckan var att springa mellan 8-9 mil men istället blev det tot. 16km som sprangs idag. Jag känner mig inte helt frisk än men nu sitter det bara ytligt, kroppen mår bra i övrigt.
Jag har funderat en hel del på det här med stegfrekvens. Många säger ju att det mest effektiva är att hålla ca 180steg/min (om jag inte har fel), jag räknade vad jag har idag och kom fram till att jag har 180 steg på 66 sek. Jag har alltid trott att jag tar väldigt långa steg men uppenbarligen är det helt fel, i alla fall när det gäller långdistans, steget ändras ju ganska rejält när man sträcker ut lite.
Oavsett stegfrekvens och andra tekniska saker ska jag fortsätta springa i mina "joggingskor" ett tag till, terräng- och snabbskorna får komma fram när jag känner mig lite säkrare på mitt ben.

Nästa vecka ska jag försöka upprepa målsättningen för den här veckan, dvs 8-9mil.
Jag har en tanke om att det är väldigt bra att variera veckorna så att man får tid till återhämtning samtidigt som man får veckor där man bryter ned sig riktigt rejält så planen för nästa vecka var egentligen att öka mängden till 11mil ungefär men jag tror det kan vara dumt att dra på för mycket när jag fortfarande har en förkylning och dessutom inte har testat vaden på riktigt sedan senaste skadan. Så 8-9mil nästa får bli bra, start med 2 mil imorgon. Veckan efter blir hårdare och sedan följer en vecka med ca 5-7mil.

Jag tänkte börja klättra lite mer också. Dels för att stärka resten av kroppen vilket jag tror är nödvändigt om jag ska bli riktigt stryktålig, men också för att jag ska till Fountainbleau i mitten av April. Fontan är ett riktigt bra klätterställe nära Paris.
Jag va ute igår och klättrade med en av dom som ska med på resan och jag insåg att jag måste bli bättre om jag ska kunna hänga med i hans klättring. Jäklar vad stark han har blivit. Men med ett par kg mindre i vikt (som jag räknar med att tappa i och med ökad mängd i löpning), bra streching och mycket klättring ska jag nog kunna formtoppa klättringen tills dess.

Det har vart riktigt seg att vara förkyld men dagens pass gick som sagt fint så nu ser jag fram emot en fin nästa vecka med bra löpning! Jag funderar på att köpa en lite bättre mobil också så kanske jag kan ta lite bilder under passen! Det är riktigt fint här i Göteborg just nu!

tisdag 19 februari 2013

Varför ultra

Så varför ska jag då satsa på ultra maraton?
Jag har tidigare satsat på halvmaraton och 10km. Ganska rimliga distanser, man kan hålla ett riktigt snabbt tempo hela tiden, det finns många lopp i närheten av Göteborg och det behöver inte ta mer än en förmiddag.
Det var ganska kul att satsa på dom distanserna, man kunde se tydlig förbättring i tider och alla tävlingar och organiserade träningar gjorde att man fick en väldigt trevlig gemenskap i klubb och bland konkurrenter.
Men de senare åren, sedan jag kom tillbaka från Svalbard, har jag inte haft samma beslutsamhet. Kanske är det för att jag har svårt att bli motiverad när jag vet att jag har varit bättre, kanske är det för att jag har vuxit upp och fått perspektiv på saker och ting eller kanske är det för att jag nu inte längre kan konkurrera med dom bästa i klubben. Vem vet. Oavsett orsak blir resultatet att jag har svårt att pressa mig på intervaller och snabbdistanspass vilket är ett måste om jag vill bli snabb. Så motivationen för mina gamla distanser är låg (om än inte borta, jag kommer ändå försöka slå mina klubbkompisar så gott jag kan i sommar) och springer man kortare än 10km gör det ont för stor del av tävlingen för att det ska vara kul tycker jag. Jag är dessutom riktigt dålig på kortare distanser så det faller bort av flera anledningar.
Jag skulle kunna göra en satsning på maraton. Det är en bra distans på många sätt men det är tyvärr lite för många i klubben som håller på med marasatsningar vilket gör att jag snabbt skulle tappa motivationen om jag inte sprang lika snabbt som dom. Ska man göra bra tid på mara krävs dessutom en jäkla massa resande för att hitta platta banor vilket jag av miljöskäl tycker är tämligen förkastligt (för att inte tala om all tid det tar och hur tråkigt det är att springa platt asfalt).
Så då är allt under maraton borta, det ända som återstår är ultramaraton eller tidsbaserade lopp (6h, 12h, 24h etc). Men vem i helskotta vill satsa på att springa så många varv som möjligt på en max 3km lång slinga när man kan göra samma sak i fin natur, i omväxlande terräng? Det säger sig själv. Det är Ulta som gäller.

Så vad har jag för tidigare erfarenhet av löpning på längre distanser? Jag har sprungit en mara som tävling. På Svalbard. Det va jobbigt.
Jag har även sprungit ett par maror på träningspass för ett par år sedan, nån slags multisports träningspass som tog drygt 16h på Svalbard, och jag har kört en ultra, Sörmland Ultra Maraton (SUM).
SUM var en jäkligt kul upplevelse. Roligaste loppet jag har sprungit utan tvekan. Det beror i och för sig på flera anledningar, bra placering (2a), nyhetens behag och 3,5mil runners high är ju aldrig fel. Men till och med när pannbenet behövde bryta mark innan benen kunde hänga med var loppet riktigt kul! Jag sprang fel ett antal gånger och det va jäkligt frustrerande men det fick mig liksom bara att vilja ta i mer. Tung terräng fick mig bara att vilja springa fortare och känslan av att se sina konkurrenter stapla fram när man själv fortfarande hade fart i benen och ilska i huvudet var extas.
Jag lärde mig en massa och kort sagt blev jag nyfiken på hur det skulle vara att komma till en sån tävling och vara riktigt förberedd. Hur långt jag kan pressa mig, tar jag slut där nånstans eller kan jag fortsätta ett par mil till? 10mil? 15mil? Vem vet? Inte jag, men om några år kanske jag kan svara på det!

måndag 18 februari 2013

En början

Jag fick lite lust att börja bloggen som en Wheel of Time-bok
"There are neither beginnings nor endings to the turning of the Wheel of Time. But it was a beginning."
Så är det, det här är ingen början egentligen. Min tanke på ultra maraton har funnits ganska länge och min tanke på att börja skriva blogg har funnits ett bra tag den också. Men man skulle kunna säga att skadan jag har i höger fot/smalben/vad är nån slags början. Jag insåg att jag inte kunde springa lika mycket som jag skulle vilja göra och tankarna går från att planera varje runda till att tänka längre. Vilken distans är det jag vill springa egentligen? Vilket underlag vill jag springa på? Vill jag springa i klubb? Vill jag springa snabbt? Är målet att må bra? Massa tankar som behövde tänkas och analyseras.
Jag tror mig dock vara klar med analysen och planeringen av mina framtida mål och jag har läkt tillräckligt mycket för att kunna börja träna på riktigt igen. Tur att det sammanföll så lägligt, annars är chansen stor att jag hade lagt ner löpningen helt. Det kändes som en väldigt märklig grej att bygga mitt liv på något som jag inte gjorde. Lite som som folk som tycker att dom är miljövänliga för att dom minsann återvinner pappförpackningar oftast. Man kan inte bygga sitt liv eller sin självbild på något man faktiskt inte gör speciellt ofta. Det känns inte helt rätt.

Så. Detta blir alltså en blogg om min satsning på långdistanslöpning. Gärna då jättelång distanslöpning. Men den kommer så klart mest handla om min träning, mitt liv, mina funderingar och allt jag har lust att skriva och visa. Det kommer säkert bli en del klättring, kajak, friluftsliv och biologi. Men jag ska försöka hålla något slags fokus ändå. Långa distanser i tung terräng. Det är målet.