Men veckan innan dess hade jag som sagt målet att springa en hel del. Jag började den veckan med en idiotlöpning som resulterade i kortare distanser de följande dagarna men jag lyckades ändå skrapa ihop 10,5mil varav 5km var tävling (km på 5km banan i Skatås). Det var ju inte riktigt dom 12 milen jag hade hoppats på men ändå klart godkänt med tanke på starten på veckan och med tanke på att flickvännen kom på besök.
En tävling kräver i alla fall en kort rapport så här kommer den.
Jag fick reda på att tävlingen var samma dag och kände mig först lite opepp med tanke på de tidigare dagarnas träningsvärk, den dåliga form och flickvännen som var på besök men kände till slut att det ändå var värt att gå dit och ta det som ett bra träningspass. Så klockan 18 stod jag på startlinjen med klubbkompisen Joakim Röstlund och ärke-nemisen Mikael Eriksson (Hälle). Jag hade egentligen ingen plan på att göra något resultat men det är svårt att hålla sig lugn när man har nummerlapp på bröstet så jag hängde med Jocke dom första 400 väldigt kuperade metrarna. Han gav sig dock ut i en jäkla fart så jag fick snart släppa runt 10m men blev då upphunnen av Mikael och bestämde mig för att inte slappna av utan fortsätta i bra fart. Vid ca 1 km går banan över i en nästan 1km lång uppförsbacke och jag höll fortfarande avståndet till Jocke 10m före och tanken om att kanske kunna hålla rygg dök upp. Han drog dock ifrån efter ca halva backen trots en ganska stor ansträngning från min sida och jag beslutade mig för att släppa honom och satsa på andraplatsen. Strax efter denna tanken gick även Mikael upp och förbi mig!!
För er som inte har sprungit mot honom kräver detta en viss förklaring för att ni ska inse hur extraordinär situationen var. Detta är killen som VÄGRAR dra vid vanliga lopp. Jag har sänkt farten från 3,30 tempo till ca 4,30 utan att han har velat gå om, han har STANNAT på upplopp för att vänta på folk att spurta om och verkar tycka att det enda roliga är att slå folk i spurten oavsett tid på loppet.
Kanske är det lite onödigt att skriva, men detta kunde inte tillåtas. Sprang jag verkligen så långsamt att Mikael går om och drar?! Jag tog ett djupt andetag och tog tillbaka andraplatsen och, eftersom det är livsfarligt att låta honom vara i ryggen vid upploppet pressade jag på och lämnade snart Mikael bakom mig.
Jag hade fortfarande inte riktigt häng på Jocke men kom in i ett väldigt bra flow när backen plattade ut och var ikapp och gick om efter ytterligare 500m.
Jag hade förväntat mig att Jocke, som är envis som få, skulle ta rygg men jag fick snart en lucka och kunde utöka den ytterligare i backarna som följde. Jag hade fortsatt känslan av att vara jagad så jag slappnade inte av utan fortsatte kämpa ända in i mål trots att Jocke nästan var utom synhåll och Mikael var uträknad.
Så sluttiden blev 16min50sek (typ 5sek från pers tror jag) och en fin förstaplacering. Jocke kom avslappnat in 18 sek bakom, trea kom Anders Jonson. Mikael kom långt bakom på 17,45.
Kort sagt en väldigt improviserad och kul tävling! Ett bra formbesked trots sviktande träning.
I Frankrike blev det vila från löpningen och tyvärr måste jag fortsätta vila ett par dagar nu eftersom min stukade fot fortfarande är lite för svullen.
Jag är dock väldigt pepp på att springa mycket nu när våren har kommit och formen verkar vara på g! Tankarna börjar dock än en gång gå in på att springa kortare distanser och bli snabbare. Även om det är lite oroande tror jag det är ok så länge jag försöker satsa mycket på mängd i första hand. Att vara snabb på milen-maraton gör nog ingenting så länge jag inte bara satsar på dom distanserna.
Jag återkommer när jag har mer att skriva! Kanske kan jag få in några bilder från klättringen också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar