En mara

Maraton alltså... Är det så att den mänskliga kroppen är gjort för att springa 30km? Eller är det jag som har tränat för att bara springa 30 km utan att tänka på det?
Jag tror lite av båda, vid 30 km måste man ju ha energi känns det som, oavsett vad man tränar för. Det går nog att träna upp den gränsen en del, men mina långa pass brukar ligga mellan 25-30 km vilket inte tänjer den gränsen alls. Och "som man bäddar får man ligga" så gårdagens lopp blev en plåga.
Starten gick i perfekt väder, sol, 10-14°C och nästan helt vindstilla. Vi var ett gäng på ca 6-7 pers som snart släppte ledaren och höll ett jämt och fint tempo. Det va aningen för snabbt men det var ingen som låg bakom oss att få hjälp av om jag skulle sänka så jag tänkte att det fick bära eller brista.
Väldigt lite hände den första halvan. Vi sänkte tempot lite vid 15km och ökade igen den sista km innan vi kom in på stadion. Det ökade tempot höll i sig i kanske 5-6 km och ett par löpare släppte. När vi närmade oss 31km var det bara jag och en annan kille kvar. Jag kämpade för att försöka hänga med nån km men var även jag tvungen att släppa.
Jag hade tagit en gel vid 24 km och magen var i uppror. Magen krampade och jag hade svårt att hålla ett bra steg. När jag hade släppt killen framför och alltså låg på en tredjeplats kände jag mig ganska kass. Jag funderade lite på om inte känslan i magen liknade extrem hunger och beslutade mig för att ta en till gel, kanske skulle det gå bättre den här gången. Men nej, det gick mycket sämre och vid 35 km var mitt enda mål att fortsätta jogga. Jag var glad över att ligga trea men hade aldrig kunnat öka om nån hade kommit bakifrån.
Tiden, som hade vart väldigt bra vid 25 km, rasade snabbt förbi och till slut kom jag i mål på 2,44,38. 5 min efter mitt mål, men ändå pers med 4 min. Kort sagt ett lopp jag måste vara nöjd med, men det var definitivt inget topp-lopp.
Dagarna efter har jag funderat om ultra verkligen är bra distans för mig. Känslan efter 35 km är verkligen inget jag har lust att uppleva under långa perioder vilket jag antagligen kommer göra om jag springer längre.
Men inget är avgjort. Jag ska fortsätta springa som jag har gjort, dvs. mycket och långt, och se hur det känns nästa år. Kanske kan jag hitta bättre känsla om jag utökar långpassen lite och har en bättre känsla under nästa lopp, jag var ju trots allt förkyld till några dagar innan loppet och hade sprungit Lidingö 2 v innan så lite av min dåliga känsla kan nog förklaras där.

Den här veckan ska jag springa på känsla, försöka få till ca 10 mil men utan att anstränga mig. Veckan efter ska jag köra långt igen och då ska jag ta beslut om jag ska satsa på Bromölla maraton i början av November. Kanske kan jag komma under 2,40 där.