Nästan två veckor har gått sedan förra inlägget. Jag sprang vårtävlingarnas 32km distans förra helgen men trots vinst känns det knappt värt att skriva om.
Jag kände direkt när jag gick upp att jag va opepp och tung i kroppen. Jag hade vart i Arvika en kortis under veckan på jobb och missade en träning och dessutom va det nog lite för nära förra tävlingen. Men ibland släpper sånna känslor under uppjoggen så det va bara att cykla till klubbstugan, anmäla sig och försöka få upp peppen. Jag träffade Jocke som skulle vara med vilket höjde peppen lite men dum som jag är hade jag glömt klocka och tröja och var tvungen att skippa merfarten av uppvärmningen för att ha tid att cykla hem och hämta grejerna.
Nån km fick jag sprunget innan start i alla fall och väl på startlinjen hade peppen fortfarande inte innfunnit sig. Men det var bara att springa. Jag gick ut i 3,37 tempo och fick bara med mig Jocke. Han tyckte dock att det va lite väl snabbt och släppte vid ca 5 km. Han låg tydligen inte jätte långt bakom fick jag veta efter loppet men jag tappade all motivation att slå pers och bestämde mig för att satsa på vinsten och körde därför ganska lugnt. 3,40 tempo i 32 km. Lite sliten blev jag men lika mycket av kylan som av löpningen.
Annars är det inte mycket som händer. Jag springer med Fredrikshof så ofta jag kan (måndag och onsdag) och har hittat en kompis som jobbar i närheten av Värtan så vi har kört några pass innan träningen. Bra att slippa köra allt själv, jag körde en del mängd med Staffan men han har börjat träna med IF Linnea och dom har träning på tis och tors, dvs dom dagarna jag har ledigt att köra mängd på.
Jobb jobb jogg jogg... Livet är inte speciellt komplicerat egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar