Så nu sitter jag på tåget mot Stockholm igen. Jag känner mig inte så pepp på att skriva men måste nog få ur det ur systemet. Egentligen har helgen vart ganska jobbig, det här med att flytta är av någon anledning jäkligt jobbigt, det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet.
Men förutom en flytt har jag hunnit springa årets första tävling. Jag va, som man nog märkte i mitt förra inlägg, jäkligt pepp på att testa formen. Som vanligt försvinner dock mycket av känslan när jag kommer hem och vankar runt rastlöst eftersom jag har suttit på kontoret och tåget hela dagen. Men. Jag lyckades i alla fall somna så småningom och gick upp tidigt på lördagen, åt min fil med musli vid typ 8-tiden, riktigt pepp på tävlingen 3h senare, packade upp några flyttlådor, tappade lite pepp men kände mig ändå lätt och fin när det var dags att cykla bort till klubbstugan. Perfekt väder, några plusgrader och sol. Torrt på marken och vår i luften.
Väl där blev jag lite besviken, ingen av mina största "konkurrenter" i klubben var med, men jag hittade några kompisar att springa runt tjärnen med och började få tillbaka fokus.
Efter ett antal förberedelser; toa, skobyte, stegringslopp etc. ställde jag mig på startlinjen. Jag såg direkt att det va många väldigt bra löpare med. Vissa jag hade tränat med på lördagsträningarna, andra kände jag sedan tidigare lopp. Jag hade väl vissa förhoppningar om att komma bland topp 10 men kände direkt att det va onödigt att hänga med i första klungan.
När startskottet gick blev tempot genast högt, kanske lite väl högt.
En kul reflektion jag gjorde de första 500m var att jag känner i armarna när det går för snabbt på tävling. Dom börjar liksom domna lite, flåset och benen är ok men inte armarna. Jag sänkte farten ganska snabbt och lade mig med bland annat Jonathan (SAIK) och Andreas (ÖIS). Första km gick på 3,12 tror jag, och känslan va ganska fin. Det va ju lite väl snabbt men samtidigt är det lättsprunget i början och starten går ju alltid lite snabbt.
Den följande km är också ganska lätt med en mindre backe men ingenting som känns jobbigt i början av en tävling. Snart kom dock backarna efter svarttjärn. Här började Andreas halka efter, och jag tror han gav upp lite på direkten för han kom en bra bit efter i mål kändes det som. Som jag brukar, halkade jag efter en del i uppförsbackarna, jag vill ju inte dra på mig mjölksyra. Min plan var att ta igen i nedförsbacken igen. Som alla planer så höll den väldigt dåligt, jag kom visserligen ikapp men blev så trött så jag kunde inte hänga med på platten sedan.
Efter ca 5,5km, vid raksträckan vid Delsjön, kom Markus från motsatt håll och skrek några peppande ord. Det fick mig att räta på ryggen lite, inte så jag kom ifatt nån men jag lyckades i alla fall hålla tempot under raksträckan. Tack för det Markus
Vid 6,5 km, när man sprungit upp för den sista riktiga backen kollade jag på klockan och blev livrädd, i min speedade hjärna såg det ut som jag va mycket långsamare än min plan, sub 26, så jag ökade så gott jag kunde i nedförsbackarna mot mål men tänkte att jag nog fick nöja mig med "bara" ett pers (26,41).
Jag kom dock i mål utan några speciellt spännande händelser på 25,42! Pers med 59 sek. Jäkligt nöjd och lättad. Jag är i så bra form som jag tror och det kommer bli en väldigt spännnande säsong. Placeringen blev dock inte lika bra. 14de plats. Ett tempo på 3,18 på en halvkuperad bana och 14de plats. Fy fanken alltså vad snabba alla är!
Efter en lunch på bensinköket tillsammans med Kajsa vid Härlanda tjärn gick resten av helgen i flyttens tecken. Helt slut och nästan gråtande kollapsade jag klockan 10 på lördag kväll.
En kort reflektion om träningarna med Fredrikshof: Dom liknar väldigt mycket sättet jag tränar när jag ska toppa mig inför ett lopp. Korta oc intensiva intervaller, mycket löpskolning etc. Jag är lite rädd att effekten blir en superfin topp och sen skador. Jag måste hålla koll på kroppen och avbryta om det känns dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar