Nästan två veckor har gått sedan senaste uppdateringen. Jag har hunnit smälta maran och insett att resultatet visserligen är helt ok men att det inte är konstigt att jag inte kom under 2,40 med en förkylning och ett lidingölopp lite för tätt inpå. Det skulle nog vara möjligt med en mara snart igen men samtidigt tror jag att jag lika gärna kan vänta med att komma under 2,40 till nästa år. Nu behöver jag tid att bygga upp uthållighet och snabbhet igen.
Jag har fått vissa skadekänningar här och var i högerbenet (som vanligt) men jag tror ändå att jag borde kunna springa en hel del den här vintern. Kan jag hålla mig skadefri den här vintern och våren finns goda chanser till riktigt bra lopp nästa år! Under 32 min på milen? låga 2,3X på mara? Vem vet?!
Jag misslyckades med att anmäla mig till ultravasan men fick frågan om jag ville köpa en bekants (Patrick Nilsson) plats. Jag har sagt ja och väntar nu på vad han säger, om han fortfarande vill sälja eller om han har ändrat sig.
Jag har skjutit upp mina planer på mer extrema lopp (16 mil och sånt) men tänkte försöka få ihop ett par lopp på typ 9 mil nästa år. Det känns som en bra uppvärmning inför längre lopp samtidigt som jag borde ha krafter att satsa lite på kortare distanser också.
Förra veckan blev det inte mycket sprunget, jag va väldigt opepp och kände mig halvt skadad hela tiden men det har släppt och nu är jag riktigt pepp på långa pass igen.
Totalt förra veckan blev det ungefär 65 km, den här veckan är jag redan uppe och nosar på 12 mil och ska snart ut på ett till pass, ca 20 km räknar jag med. Totalt den här veckan blir det alltså ungefär 14 mil, varav två pass på runt 3 mil men ingen riktigt bra snabbdistans eller intervallträning. Riktigt bra mängd, snabbheten kan jag jobba på i vår.
söndag 27 oktober 2013
onsdag 16 oktober 2013
En mara
Maraton alltså... Är det så att den mänskliga kroppen är gjort för att springa 30km? Eller är det jag som har tränat för att bara springa 30 km utan att tänka på det?
Jag tror lite av båda, vid 30 km måste man ju ha energi känns det som, oavsett vad man tränar för. Det går nog att träna upp den gränsen en del, men mina långa pass brukar ligga mellan 25-30 km vilket inte tänjer den gränsen alls. Och "som man bäddar får man ligga" så gårdagens lopp blev en plåga.
Starten gick i perfekt väder, sol, 10-14°C och nästan helt vindstilla. Vi var ett gäng på ca 6-7 pers som snart släppte ledaren och höll ett jämt och fint tempo. Det va aningen för snabbt men det var ingen som låg bakom oss att få hjälp av om jag skulle sänka så jag tänkte att det fick bära eller brista.
Väldigt lite hände den första halvan. Vi sänkte tempot lite vid 15km och ökade igen den sista km innan vi kom in på stadion. Det ökade tempot höll i sig i kanske 5-6 km och ett par löpare släppte. När vi närmade oss 31km var det bara jag och en annan kille kvar. Jag kämpade för att försöka hänga med nån km men var även jag tvungen att släppa.
Jag hade tagit en gel vid 24 km och magen var i uppror. Magen krampade och jag hade svårt att hålla ett bra steg. När jag hade släppt killen framför och alltså låg på en tredjeplats kände jag mig ganska kass. Jag funderade lite på om inte känslan i magen liknade extrem hunger och beslutade mig för att ta en till gel, kanske skulle det gå bättre den här gången. Men nej, det gick mycket sämre och vid 35 km var mitt enda mål att fortsätta jogga. Jag var glad över att ligga trea men hade aldrig kunnat öka om nån hade kommit bakifrån.
Tiden, som hade vart väldigt bra vid 25 km, rasade snabbt förbi och till slut kom jag i mål på 2,44,38. 5 min efter mitt mål, men ändå pers med 4 min. Kort sagt ett lopp jag måste vara nöjd med, men det var definitivt inget topp-lopp.
Dagarna efter har jag funderat om ultra verkligen är bra distans för mig. Känslan efter 35 km är verkligen inget jag har lust att uppleva under långa perioder vilket jag antagligen kommer göra om jag springer längre.
Men inget är avgjort. Jag ska fortsätta springa som jag har gjort, dvs. mycket och långt, och se hur det känns nästa år. Kanske kan jag hitta bättre känsla om jag utökar långpassen lite och har en bättre känsla under nästa lopp, jag var ju trots allt förkyld till några dagar innan loppet och hade sprungit Lidingö 2 v innan så lite av min dåliga känsla kan nog förklaras där.
Den här veckan ska jag springa på känsla, försöka få till ca 10 mil men utan att anstränga mig. Veckan efter ska jag köra långt igen och då ska jag ta beslut om jag ska satsa på Bromölla maraton i början av November. Kanske kan jag komma under 2,40 där.
Jag tror lite av båda, vid 30 km måste man ju ha energi känns det som, oavsett vad man tränar för. Det går nog att träna upp den gränsen en del, men mina långa pass brukar ligga mellan 25-30 km vilket inte tänjer den gränsen alls. Och "som man bäddar får man ligga" så gårdagens lopp blev en plåga.
Starten gick i perfekt väder, sol, 10-14°C och nästan helt vindstilla. Vi var ett gäng på ca 6-7 pers som snart släppte ledaren och höll ett jämt och fint tempo. Det va aningen för snabbt men det var ingen som låg bakom oss att få hjälp av om jag skulle sänka så jag tänkte att det fick bära eller brista.
Väldigt lite hände den första halvan. Vi sänkte tempot lite vid 15km och ökade igen den sista km innan vi kom in på stadion. Det ökade tempot höll i sig i kanske 5-6 km och ett par löpare släppte. När vi närmade oss 31km var det bara jag och en annan kille kvar. Jag kämpade för att försöka hänga med nån km men var även jag tvungen att släppa.
Jag hade tagit en gel vid 24 km och magen var i uppror. Magen krampade och jag hade svårt att hålla ett bra steg. När jag hade släppt killen framför och alltså låg på en tredjeplats kände jag mig ganska kass. Jag funderade lite på om inte känslan i magen liknade extrem hunger och beslutade mig för att ta en till gel, kanske skulle det gå bättre den här gången. Men nej, det gick mycket sämre och vid 35 km var mitt enda mål att fortsätta jogga. Jag var glad över att ligga trea men hade aldrig kunnat öka om nån hade kommit bakifrån.
Tiden, som hade vart väldigt bra vid 25 km, rasade snabbt förbi och till slut kom jag i mål på 2,44,38. 5 min efter mitt mål, men ändå pers med 4 min. Kort sagt ett lopp jag måste vara nöjd med, men det var definitivt inget topp-lopp.
Dagarna efter har jag funderat om ultra verkligen är bra distans för mig. Känslan efter 35 km är verkligen inget jag har lust att uppleva under långa perioder vilket jag antagligen kommer göra om jag springer längre.
Men inget är avgjort. Jag ska fortsätta springa som jag har gjort, dvs. mycket och långt, och se hur det känns nästa år. Kanske kan jag hitta bättre känsla om jag utökar långpassen lite och har en bättre känsla under nästa lopp, jag var ju trots allt förkyld till några dagar innan loppet och hade sprungit Lidingö 2 v innan så lite av min dåliga känsla kan nog förklaras där.
Den här veckan ska jag springa på känsla, försöka få till ca 10 mil men utan att anstränga mig. Veckan efter ska jag köra långt igen och då ska jag ta beslut om jag ska satsa på Bromölla maraton i början av November. Kanske kan jag komma under 2,40 där.
tisdag 8 oktober 2013
Några bilder från sommaren
Istället för att plugga kände jag att jag borde få in några bilder i bloggen. Från i sommar. Håll till godo.
 |
| Löpning bland fjälltolta och stormhatt. "Vem vajar fjälltoltan? Manshög vajar fjälltoltan" som föräldrarna brukar säga |
 |
| Renar utanför tältet på morgonen |
 |
| löpning på blött fjäll. |
 |
| Frukost och torkning av springutstyr innan vi går hemåt. |
En vecka med sjukdom
Jag va ju riktigt pepp efter Lidingöloppet och hade stora förhoppningar om en mara under 2,30 på lördag för att sluta året på topp. Dom drömmarna har nu krympt rejält efter en veckas förkylning.
Förra veckan tränade jag bra på måndagen. Lätt och bra känsla. På tisdagen vaknade jag med huvudvärk, snuva och en helt slapp kropp.
Det blev mycket plugg förra veckan men bara ett par riktiga pass:
Måndag: Intervaller och mängd
Torsdag: 4,5 km långsamt, mest för att komma ut. Jag har en känsla av att man ibland måste provocera förkylningen lite så släpper den lättare.
Lördag: ca 1 mil i långsamt tempo.
Söndag: 24km i långsamt tempo. Kändes helt ok men viss hosta när jag ansträngde mig.
Jag känner alltså att det är lugnt att ligga i ett långsamt tempo och mala på, men jag har svårt att pressa eller ens ligga på en normal nivå under lång tid. För att få ett lopp på under 2,40 måste jag nog vara helt på topp och ha en bra dag. Någon hosta eller snuva får helt klart inte förekomma. Dessutom måste jag få ihop bra träning dom här sista dagarna så jag får tillbaka känslan igen.
Så: idag ska jag försöka springa intervaller ungefär i marafart eller aningen under (3,47 tempo är marafart), imorgon ska jag antingen göra samma sak om det inte går pga förkylning idag, eller köra nån mil mängd (+lite klättring kanske). På torsdag blir det jogg runt milen eller liknande, förhoppningsvis med syrran som ska springa halvan på lördag. Fredag vila.
Lördag tävling!
Förra veckan tränade jag bra på måndagen. Lätt och bra känsla. På tisdagen vaknade jag med huvudvärk, snuva och en helt slapp kropp.
Det blev mycket plugg förra veckan men bara ett par riktiga pass:
Måndag: Intervaller och mängd
Torsdag: 4,5 km långsamt, mest för att komma ut. Jag har en känsla av att man ibland måste provocera förkylningen lite så släpper den lättare.
Lördag: ca 1 mil i långsamt tempo.
Söndag: 24km i långsamt tempo. Kändes helt ok men viss hosta när jag ansträngde mig.
Jag känner alltså att det är lugnt att ligga i ett långsamt tempo och mala på, men jag har svårt att pressa eller ens ligga på en normal nivå under lång tid. För att få ett lopp på under 2,40 måste jag nog vara helt på topp och ha en bra dag. Någon hosta eller snuva får helt klart inte förekomma. Dessutom måste jag få ihop bra träning dom här sista dagarna så jag får tillbaka känslan igen.
Så: idag ska jag försöka springa intervaller ungefär i marafart eller aningen under (3,47 tempo är marafart), imorgon ska jag antingen göra samma sak om det inte går pga förkylning idag, eller köra nån mil mängd (+lite klättring kanske). På torsdag blir det jogg runt milen eller liknande, förhoppningsvis med syrran som ska springa halvan på lördag. Fredag vila.
Lördag tävling!
onsdag 2 oktober 2013
Lidingö och ett par träningsveckor
Bloggen tog ett litet uppehåll under träningsveckorna. Det hände inte så mycket. Den första veckan sprang jag ca 14 mil (varan ett pass va tahultsrundan ensam), den andra veckan va nedtrappning för att maxa på Lidingöloppen (LL) på lördagen.
Jag åkte upp till Sthlm på fredagen för att slippa stressa på lördag morgon. Jag hade ätit rödbetor i olika former under typ hela veckan och magen va smått i uppror men på fredagen åt jag bara rödbetor till lunch och hoppades att den skulle skärpa sig till lördag morgon. Jag fick chiafrön av min flickvän Kajsa, som tydligen skulle vara hur bra som helst att springa på också.
På lördag morgon vaknade jag ganska tidigt. Jag hade sovit lite dåligt men på väg mot LL kände jag mig ändå ganska pepp. Vi kom fram till nummerlappsutdelningen tidigt och tog en ganska lång promenad i skogen runt omkring innan det va dags för start.
Jag värmde bara upp nån km innan, jag hade ändå planerat att ta det lugnt första biten så det va onödigt att slösa krafter på uppjogg.
Efter ett väldigt överraskande startskott började den klassiska tjurrusningen. Helt sjukt egentligen. Alla ska springa 3 mil, alla är vana vid distansen och vet att dom måste sakta ner rejält efter ett par km men alla rusar ändå. Men vem är väl jag att bryta normen?
Jag försökte springa kontrollerat och snabbt men kom ändå ganska långt bak den första km. Den nästföljande milen plockade jag placeringar i stadig takt. Det är en hel del backar som man inte tänker på här, korta och branta men jag sprang på och kände mig stark. Jag kom ifatt ett par löpare från Högby IF som jag växeldrog med ganska långt.
Nästa mil va kanske den värsta, från 12-18km är det en massa branta och korta backar som helt förstör rytmen i löpningen. Jag kände mig fortfarande stark men började inse att tempot va aningen högt med tanke på backarna jag hade framför mig. Efter en vätskestation där jag drack lite för mycket fick jag håll-känning och bestämde mig för att släppa gruppen jag sprang med och istället spara mig till slutet. Jag va en bra bit under min mål-tid ändå så jag hade råd att ta det försiktigt.
De nästkommande 5km gick ganska smidigt. Jag släppte som sagt min grupp men höll ändå ett bra tempo. Vid Grönstagärdet, efter 20 km låg jag ca 3 min före min planerade tid men kände att löpningen var kontrollerad.
Vid ca 23 km började jag längta efter Aborrbacken, det kändes som det sista hindret som skulle kunna göra att jag missade mitt mål. Jag hade visserligen mycket tid på mig men sånt tickar snabbt iväg om man går in i väggen.
Men när Aborrbacken kom och gick utan några problem kunde jag slappna av och njuta av de sista 5km mot mål. Jag sprang om en massa folk här, att nämna är att jag bl a sprang om de två löparna från Högby IF som jag hade släppt vid 16 km. Jag tar det som ett tecken på att jag gjorde rätt val.
Sluttiden blev 1,54,19. Pers med nästan 3 min och därtill en grym känsla nästan hela loppet!
Nu sitter jag hemma med en förkylning och hoppas att den ska försvinna så jag har chans på under 2,40 på Göteborgs maraton om 1,5v!
Jag åkte upp till Sthlm på fredagen för att slippa stressa på lördag morgon. Jag hade ätit rödbetor i olika former under typ hela veckan och magen va smått i uppror men på fredagen åt jag bara rödbetor till lunch och hoppades att den skulle skärpa sig till lördag morgon. Jag fick chiafrön av min flickvän Kajsa, som tydligen skulle vara hur bra som helst att springa på också.
På lördag morgon vaknade jag ganska tidigt. Jag hade sovit lite dåligt men på väg mot LL kände jag mig ändå ganska pepp. Vi kom fram till nummerlappsutdelningen tidigt och tog en ganska lång promenad i skogen runt omkring innan det va dags för start.
Jag värmde bara upp nån km innan, jag hade ändå planerat att ta det lugnt första biten så det va onödigt att slösa krafter på uppjogg.
Efter ett väldigt överraskande startskott började den klassiska tjurrusningen. Helt sjukt egentligen. Alla ska springa 3 mil, alla är vana vid distansen och vet att dom måste sakta ner rejält efter ett par km men alla rusar ändå. Men vem är väl jag att bryta normen?
Jag försökte springa kontrollerat och snabbt men kom ändå ganska långt bak den första km. Den nästföljande milen plockade jag placeringar i stadig takt. Det är en hel del backar som man inte tänker på här, korta och branta men jag sprang på och kände mig stark. Jag kom ifatt ett par löpare från Högby IF som jag växeldrog med ganska långt.
Nästa mil va kanske den värsta, från 12-18km är det en massa branta och korta backar som helt förstör rytmen i löpningen. Jag kände mig fortfarande stark men började inse att tempot va aningen högt med tanke på backarna jag hade framför mig. Efter en vätskestation där jag drack lite för mycket fick jag håll-känning och bestämde mig för att släppa gruppen jag sprang med och istället spara mig till slutet. Jag va en bra bit under min mål-tid ändå så jag hade råd att ta det försiktigt.
De nästkommande 5km gick ganska smidigt. Jag släppte som sagt min grupp men höll ändå ett bra tempo. Vid Grönstagärdet, efter 20 km låg jag ca 3 min före min planerade tid men kände att löpningen var kontrollerad.
Vid ca 23 km började jag längta efter Aborrbacken, det kändes som det sista hindret som skulle kunna göra att jag missade mitt mål. Jag hade visserligen mycket tid på mig men sånt tickar snabbt iväg om man går in i väggen.
Men när Aborrbacken kom och gick utan några problem kunde jag slappna av och njuta av de sista 5km mot mål. Jag sprang om en massa folk här, att nämna är att jag bl a sprang om de två löparna från Högby IF som jag hade släppt vid 16 km. Jag tar det som ett tecken på att jag gjorde rätt val.
Sluttiden blev 1,54,19. Pers med nästan 3 min och därtill en grym känsla nästan hela loppet!
Nu sitter jag hemma med en förkylning och hoppas att den ska försvinna så jag har chans på under 2,40 på Göteborgs maraton om 1,5v!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)