Slut på tävlingsperiod

I lördags sprang jag den sista tävlingen innan Lidingöloppet om två veckor. Det var Risveden terräng som gällde, 17,7km i tuff terräng. Dom senaste veckorna har jag oftast tyckt att backar bara förstör rytmen för mig men i lördags var känslan den motsatta, jag var livrädd för dom platta sträckorna eftersom jag var osäker på hur snabba mina motståndare var på platten men jag hade märkt ganska snabbt att jag var snabbare än dom i backarna.

Men från början: nån h före start kände jag mig ganska opepp. Jag hade tävlat 4 gånger på 2 veckor och kände egentligen för att bara jogga runt lite avslappnat. Men efter lite uppjogg och snack med klubbkompisar började jag bli lite mer pepp. Jag la mig på ungefär en 5e plats i början av loppet och två killar bröts sig ur nästan direkt och jag antog att det va dom två översta pall-placeringarna. Jag hade bestämt mig för att inte maxa de första relativt flacka 6km utan försöka spara mig till terrängen. Sagt och gjort. Jag höll mig på 4-5 ett par km, men sen kom en kille från Brittatorp (Patrik Björkqvist) upp och förbi oss. Det var ingen mening att försöka hänge med där och jag började tappa sugen lite, pallen såg svåråtkomlig ut och tankar om hur mycket ansträngning som var befogat för en 4-5eplats. Men tankar kom också om att mycket kunde hända i skogen. Det va varmt och det kändes inte omöjligt att nån där framme skulle bli överhettad, springa lite fel eller på annat sätt tappa lite tid så jag pressade vidare. Vid 4km sprang jag förbi killen som hade legat framför mig nästa hela tiden (Carl Hamrin Senorski). Jag växeldrog lite smått med honom nån km men drog ifrån snabbt när vi väl kom ut i terrängen. Jag var fortfarande stressad men visste att "väggen" snart skulle komma så jag försökte undvika mjölksyra och för hög puls. Vid ca 6,5km kom den berömda väggen, jag försökte springa hela vägen upp men visste samtidigt att det gäller att vara pigg i nedförsbacken efter och försökte att inte bli för stressad när jag hörde steg strax bakom mig. Väl på toppen hällde jag lite vatten över huvudet och försökte chocka killen bakom mig genom att dra på riktigt snabbt nedför backen. Det gick fint och även om man känner sig som en självmordspilot (för att citera vinnaren- Patrick Andersson) va jag nöjd över att ha skakat av motståndet.

Jag sprang ganska ensam länge. Jag såg motståndet framför och bakom men det kändes inte som jag knappade in eller tappade så jag var ganska nöjd, fokuserade på terrängen och sparade energi så gott jag kunde. vi kanske 11km insåg jag att nån av dom där framme hade släppt och att jag knappade in snabbt. 

Jag försökte att inte stressa upp mig utan hålla farten och låg snart i rygg. Där låg jag ett par hundra meter innan jag hittade ett bra ställe att dra om på. Jag låg lite på gränsen för vad jag klarade och försökte genast få en lucka så han skulle ge upp. Det gick ok. Jag fick visserligen en lucka men jag va samtidigt riktigt trött och hade inte alls samma steg i nedförsbackarna jag hade haft innan.

Efter ett par km med panik-känsla insåg jag att luckan var tämligen säker så jag kunde slappna av lite. Sånt är aldrig bra när man är trött egentligen, hade han plötsligt fått krafter hade jag aldrig orkat öka igen, men som tur var för mig var så inte fallet utan jag kunde springa i mål som trea efter ett jäkligt bra lopp. Väl upplagt, bra placering och totalt utmattat.

Som sagt ett toppenlopp som jag verkligen rekommenderar folk som gillar att springa i terräng!

Solvikingarna kom dessutom tvåa i lag-tävlingen vilket alltid är kul! Två pallplatser på en tävling!

Annars blev det väldigt liten mängd förra veckan, men det gör inte så mycket när det blev 3 tävlingar... Nu är det viktigt att jag fokuserar på mycket mängd och backar den här veckan, sen är jag redo för lite vila sista veckan innan Lidingöloppet!

Tankar under ett återhämtningspass

Jag kom just tillbaka från ett kort återhämtningspass i höstmörkret.
Det är mycket som flyger runt i huvudet så här på hösten när mörkret börjar komma och resultaten borde komma med kylan. En hel del filosofiska frågor om samhällets förfall och alltets förgänglighet, sånt jag tycker är allmänt kul att tänka på, men också tankar och analys av löpning.
Igår sprang jag 10 000m på bana (DM) här i Göteborg. Det gick helt ok, jag maxade inte riktigt, och gick i mål på typ 34,08. Jag vill inte säga att jag skulle kunna sprungit mycket snabbare, men magen kändes inte helt 100 och jag var medvetet väldigt försiktig i början för att få en bra känsla under loppet. Men även om det är kul att analysera lopp är det mest spektakulära under loppet att klubbkompisen Mattias J sprang pers med över 50 sek och landade på typ 32,03 eller nåt sånt.
Hur gjorde han det? Persa med 50 sek gör man inte när man är så bra som han är!
Jag tror att det har med en väldigt långsiktig träning med mycket mängd och periodiserad träning. På samma sätt känner jag att formen har släppts upp rejält den senaste veckan när jag har släppt på mängden. Det viktiga för mig nu tror jag är att inte tro att jag ska börja springa en massa intervaller nu. Jag ska inte bli bra NU jag ska ju vara bra nästa år. Långsiktighet är det nya svarta. Hade jag sprungit ett par månader med snabba intervaller nu hade jag säkerligen kunnat bli snabb, kanske springa ned mot 33.30 på milen. Men varför ska jag göra det? Jag har ju sprungit snabbare förut och det är egentligen, om man ska vara lite krass, inget jätte bra tid. Istället tror jag att jag måste börja våga gå tillbaka till rejäla mängdveckor snart igen och pressa ner mig i leran igen för att kunna komma tillbaka riktigt starkt nästa år. Då ska jag skaffa mig riktiga fokuslopp och släppa på mängden ett par veckor innan för att börja springa snabbdistans och intervaller och på så sätt bli riktigt snabb.
Kan jag planera loppen bra kanske jag dessutom kan få in mina ultralopp nån vecka efter dom snabba tävlingarna och på så sätt vara i toppform på både dom korta och långa loppen.
Förhoppningsvis kan detta vara ett vinnande koncept!

Förra veckan blev helt ok, ca 9 mil löpning varav två pass var lopp. Finnsjön runt har jag redan rapporterat om, det andra var amzungo volontärlopp i slottskogen. Riktigt trevligt och opretantiöst lopp! Fint prisbord va det också, jag vann ett par solglasögon från Salming som tydligen ska slå sig in i löparbranschen.

En tävling från H-vetet och en träning att höja till skyarna

Bara 5 dagar har gått på den här veckan men det känns ändå som det har vart en del att rapportera. Det började med att jag sprang med Måndagsgruppen i början av veckan vilket brukar betyda lite kortare och färre intervaller. Men upplägget i måndags va 10min*3 i kort backe. Dvs upp så snabbt man kan, jogg ner och så upp igen i 10 min. Sjukt jobbigt och eftersom tävlingsperioden har börjat nöjde jag mig med ett set och joggade sedan hem.

På tisdagen va jag lite virrig i huvudet och hade ingen bra plan på hur jag skulle ta mig till tävlingen Finnsjön runt. Jag hade nog tänkt ta cykeln men fick veta att klubbkompisen Mattias J skulle åka bil vilket gjorde att jag kunde springa till tävlingen istället, eftersom jag hade skjuts hem. Det blev lite stressigt och jag var tvungen att springa på för att komma i tid till tävlingen (13,6km uppvärmning). Väl där hinner jag prata lite med Mattias och Svante (en annan kompis som också skulle springa). Dom verkade kunna banan och när jag frågade efter vad man kan räkna med för tempo fick jag svaret att 3,40 är bra. Bra, tänker jag, 3,40 borde ju vara lugnt. Jag fick banan beskriven som ganska kuperad men inget extremt. 

Starten går och det blev en liten rush i början av mig, Mattias, Svante och en okänd IFK löpare. Vi sticker upp för dom första backarna och jag funderar ganska snart på om det verkligen ska vara så kuperat hela vägen. 

Jag la mig sist i klungan och hänger med i ca 3 km, jag tappar en aning i uppförsbackarna men drar ifrån nedför. Efter 3 km kommer en backe som ser lite värre ut och eftersom jag vill undvika mjölksyra saktar jag ner och tänker ta ikapp nedför. Tyvärr försvinner dom andra väldigt snabbt och jag tappar all kontakt ganska omgående. Efter det är det väldigt lite som händer. Tempot jag höll i början (3,33 ungefär) blir snabbt bytt till 3,50 och i det tempot ligger jag till mål. Riktigt dålig känsla i kroppen. Mycket på grund av den snabba starten antagligen men också pga för lång uppvärmning och helt enkelt en dålig dag.

Mer positivt var gårdagens träning som gick runt 8an. 3,32 tempo utan några problem. Lekte lite med andra klubbkompisar i början men sprang ifrån dom i nedförsbackarna vid V.långvattnet. Grymt bra känsla. Lungorna blev dubbelt så stora och benen svarade perfekt!

Vad beror nu detta på att det gick så bra igår men inte i tisdags. Kanske är det vilodagen i onsdags som släppte upp formen lite. Kanske är det att jag åt bra dagen innan. Antagligen är det en blandning.

Men helt klart är i alla fall att jag ska trappa ner på mängden dom närmaste veckorna och satsa på loppen!

Mängdvecka

Efter en ganska moderat vecka med "bara" 10 mil kände jag i början av förra veckan att det va dags för en vecka med rejält mycket mängd. Jag satte målet på 14-15 mil och gick ut på måndagen med målet att springa 3 mil. Det gick så där. Jag hade ont i vaderna och kände mig trött så 16km (varav några km intervaller) blev det och jag tänkte att 13-14 mil var bra det också.
Men som så ofta annars verkar det som början av veckan ofta är lite seg så jag körde på med morgonjoggar och kvalité på eftermiddagarna och allt kändes fint. Jag kunde vila riktigt bra på dagarna eftersom jag bara satt hemma och slipade på mitt exjobb (som lämnades in på en första koll i fredags...) så kvalitén gick fint. Efter fredagens pass hade jag 10,5mil och det kändes fullt möjligt att komma upp i 15mil, kanske mer till och med.
På lördagen sprang jag ett riktigt bra långt pass med Mattias J och på söndagen avslutade jag veckans träning med 22km terräng runt 18km spåret +lite bonus.
Kort sagt kan jag säga att det har vart en topp-vecka både vad gäller kvalité och mängd, 16,5 mil (rekord med typ 2 mil!), 3 pass med kvalité och fartlek insprängt i det mesta annars.
I sin helhet:

Måndag: Intervaller med måndagsgruppen. Ganska avslappnat 5*2min och typ 3*1min. tot 16 km efter en lång nedjogg.

Tisdag: Morgonjogg 13,4km, kvalité: 4*8min på en riktigt backig bana. (21,7km med lite extra jogg)

Onsdag: Morgonjogg 9,7km

Torsdag: Morgonjogg 10km, kvalité: utbyrundan snabbt 3,33 tempo i 10 km! Inte illa! Tot med jogg 16,4km

Fredag: Morgonjogg 18,2km tidigt på morgonen. Riktigt fint!

Lördag Tahultsrundan med Mattias J. 37,2km. 4,33 tempo (3*1km i ca 3.30 vid 25 km). Riktigt bra långpass! Började lite varmt men blev perfekt efter ca 20km. Drack iste vilket va riktigt bra! Kanske behöver jag lite mer än om jag druckit vatten men fick energi och kände mig helt ok på slutet! Bad vid 2km kvar som gjorde mig mycket piggare, hade kunnat springa 20km till utan några stora problem (om än långsammare kanske). Kändes bra och blev pepp på ultralöpning!

Söndag: Morgonpass med Jonas A och Carl W, började långsamt men ökade ganska bra bitvis i skogen på 18km spåret. Lite stel av gårdagen men inte farligt. Bra pass!

Kort sagt en toppen-vecka som sagt!
En liten notis är kanske att UTMB gick i helgen också. Jonas Buud bröt tyvärr men all respekt till alla som sprang oavsett prestation! Sjukt lopp!