söndag 1 juni 2014

en vecka efter BUM

Med en vecka förflutet efter BUM känner jag att intrycken har lagt sig lite. Det var en riktig pers med en massa nya insikter och lärdomar. Men innan jag går in på det, en racereport:

Loppet började kl 8 och vi gick upp så vi va där ca 20min innan start. Efter nrlappsutdelning, lite info från tävlingsledningen och snack med Staffan som hade kommit upp för att köra ett morgonpass började det närma sig start och jag tänkte gå på toa en sista gång. Men ack! Ingen toa öppen i hela skatås vid den tiden!!! Jag sprang runt med paniken bubblande men bestämde mig för att göra ett undantag mot min regel att inte besudla skatås och gick in i skogen en snabbis. Hoppas jag inte har nån förbannad hundägare efter mig nånstans nu bara...
Starten gick och vi började springa. Antagligen det långsammaste jag nånsin har gått ut i ett lopp. Jäkligt pigg i benen och bra väder gjorde att jag tog ledningen snabbt trots att jag visste att det kunde vara dumt.
Jag hade en stor flaska med väl utspädd sportdryck och en mindre med vatten med mig förutom div. bars (rawbite va det bästa märket tror jag). Jag hade bestämt mig för att dricka nästan hela tiden vilket jag också gjorde.
Efter nån mil utkristalliserades 3 pers i toppen. Där jag va den som drog mest. Vid första kontrollen fyllde jag flaskorna och åt en bit banan. Jag kom från kontrollen lite innan dom andra och fick tid till att kissa. Ett bra tecken!
Efter ytterligare några km åt jag en bar och det va allmänt gött att va ute i terrängen och springa! Vid andra kontrollen åt jag en kexchoklad och upptäckte att choklad va dåligt att äta men känslan försvann snabbt.
Känslan höll i sig länge och jag drog ifrån lite fram till Hindås för att ta spurtpriset (Kompressionskläder från märket VIRUS från Friluftsbutiken). Jag kände mig helt lugnt vid kontrollen i Hindås, drack lite potatissoppa, åt nån frukt och drack en hel del. pratade med Kajsa och tog en bar som jag åt dom första 100m efter kontrollen. Lite för mycket choklad på den tyvärr men ingen stress tyckte jag.
Det började bli riktigt varmt och vattnet försvann snabbare och snabbare ur flaskorna. Jag hade kommit överens med Kajsa om att hon skulle möta mig på ett par ställen efter Hindås men hade egentligen ingen koll på var det skulle vara så jag var tvungen att snåla lite på vattnet bitvis. Vid ca 6mil började löpningen bli riktigt jobbig. Jag låg två har jag för mig och hade fortfarande chans att ta ikapp på 1an men snart var jag tvungen att gå mer och mer och vid 7mil gick jag nog större delen av vägen. Benen kändes, kanske inte toppen men helt ok. Magen däremot var helt kass. Jag kunde inte dricka och det jag drack kom inte ut i kroppen och skvalpade runt i magen. Jag hade ingen lust att äta alls utan fokuserade bara på att ta ett steg i tagen och röra mig framåt. Jag tappade flera placeringar och motivationen för att nå nån tid/placering försvann helt.
Vid 79km va sista kontrollen och där stod kajsa och hejade. Jag stannade lite extra, tog en saltgurka, ett par ananasskivor och nåt mer innan jag gick vidare. Jag spydde snart ut en del av det jag hade ätit men energin kom snart och jag började springa mer och mer. Terrängen va bökig men känslan blev bara bättre och bättre och motivationen började komma. Jag sprang inte snabbt men upplevelsen av att ha varit nere på botten och ta sig upp va riktigt grym.
Med bara typ 5km kvar såg jag att nån tjej höll på att komma ikapp och jag hade tillräckligt med motivation för att vilja slå henne så jag ökade och höll ett lågt men jämnt tempo ända in i målet.

Sviter: Förkylning (som inte riktigt har släppt) och inflammerad sena i foten.
Lärdomar: Drick mycket ända från början. Ha med nån slags salttillskott. Ät typ varje mil, oavsett om man spyr upp en del stannar en del kvar och kan bli energi. Sluta inte spring den framför kan tappa en jäkla massa tid på kort sträcka. Spring om snabbt och se pigg ut, det bröt iaf ner mig så det funkar nog på andra också. Knyt skorna löst (eller var beredd att ändra snörningen) annars får man ont i foten!

Jäkligt nöjd att ha genomfört! Jag kan nu kalla mig ultralöpare utan att behöva tillägga att det längsta jag har sprungit är 5 mil. Men jag tror att satsningen på ultra går in i en vilofas, jag är i så jäkla bra form för kortare distansen att fokus läggs där. Sub 32 på milen till hösten, sub 31 nästa år! Kanske en satsning på längre distanser efter det.... Eller innan... Vi får se!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar