Jag har oftast tänkt att det fina med löpning, det som gör det värt alla dom där pissiga dagarna med stela ben, dålig mage och snöslask, är känslan av att kunna springa hur fort som helst på ett mil-lopp. När lungorna känns dubbelt så stora som dom brukar göra, när man passerar konkurrent efter konkurrent med plågade ansikten och själv bara vill skratta.
Lite senare började jag uppskatta långpassen mer, känslan av att kunna springa hur långt som helst, hjärnan slutar tänka och kroppen känns hur slitstark som helst. Första gången man kollar på klockan har det gått 2 mil och kroppen känns som det har gått 5 km.
Men nu har jag kanske hittat en helt ny mening med löpningen: Morgonjoggarna. Nu ska jag inte låtsas som jag är nån expert på morgonjoggar. Jag har sprungit det ca fem ggr dom senaste 2 månaderna. Men ändå, dom senaste dagarnas morgonjoggar har vart heeelt fantastiska. Att börja passet som nån slags traktor som knappt kan röra sig, för att efter ett par km springa lugnt, nästan helt själv och titta på dimman som lyfter från sjöarna är naturromantik i sitt essens. Och eftersom jag är naturromantiker i själ och hjärta passar det mig perfekt.
Men jag känner att jag kanske måste utveckla beskrivningen av mina morgonpass lite. Jag läste för nån dag sedan en blogg av nån väldigt klämkäck tjej som beskrev sin morgon ungefär så här: "Jag vaknade före klockan ringde idag och för mig finns då inget annat val än att kasta på mig kläderna och ge mig ut på en skön morgonjogg" (bild på klockan som står på typ, 5,30 och henne i träningskläder i spegeln...)
Inget ont om henne men så är INTE mina morgonjoggar. Dom är fyllda med ångest, svordomar och död dom första 2 km innan kroppen har kommit igång. Efter 2 km springer jag fortfarande ca 30sek/km långsammare än jag skulle gjort normalt men jag har ingen motivation att öka. Sista km kaaanske jag är nere i normalt tempo, men det beror mest på att det är nedförsbacke den km.Så det är ingen dans på rosor direkt.
Eller så är det precis dans på rosor det är. Väldigt taggiga rosor, det är liksom svårt att veta om det värt alla taggarna i foten eller inte. Bekvämt är det inte.
Men vackert är det i alla fall!
Dagens låt: "Dom kan inte höra musiken" med antingen Masshysteri eller Håll Det Äkta. Lika bra båda versionerna.
onsdag 28 augusti 2013
måndag 26 augusti 2013
Funderingar
Jag har haft lite funderingar kring löpning och livet den senaste tiden. Eller egentligen inte så mycket om livet utan mer om hur livet ska se ut för att löpningen ska bli så optimerad som möjligt. Ett par ändringar som jag måste göra är jag ganska säker på: Äta mindre chips och godis.
Jag har även upptäckt att sitta hemma och skriva på ex-arbetet varken har vart bra för min form eller för mitt välmående. Jag måste komma ut en kort sväng på morgonen varje dag för att rensa hjärnan och för att kroppen ska komma igång. Om det är cykel till bibliotek eller morgonjogg runt tjärnen spelar nog ingen stor roll.
Dessutom börjar jag fundera på om jag kanske borde satsa mer på fler pass istället för få men långa pass, även om det är lättare att springa 8an efter träningen än att ge sig ut på en morgonjogg. Träningseffekten fortsätter ju trots allt en ganska lång tid efter att själva träningen har slutat så ju fler pass man kör desto mer "gratis" träning får man.
Samtidigt behöver jag ett antal riktigt långa pass varje vecka för att vänja mig vid ultradistanser. Så min tanke är att jag ska köra fler morgonjoggar men ha ett par dagar med fokus på långpass där jag skippar morgonjogg. Jag funderar på att börja med det på riktigt när skolan börjar på måndag (jag ska läsa en kurs i miljörätt). Det hade ju vart perfekt att cykla till skolan på måndag och då ta med en massa ombyten och matlådor, springa långpass på väg hem från skolan på måndagen och sedan köra morgonpass till och extra jogg hem från skolan resten av dagarna. På fredagen tar jag cykeln hem igen. Problemet är bara att det är låst till duschen på skolan men jag hoppas att jag ska kunna övertyga nån att låna ut nyckel åt mig, kanske kan jag få intyg från klubben om att jag springer mycket eller nåt. Hade ju vart lite coolt om inte annat:)
En annan tanke är att jag måste börja klättra en dag i veckan. Inte för att löpningen mår bra av rejäla underarmar men jag har upptäckt att det nästan alltid är magen som gör att jag tappar sugen vid snabbare pass. Jag hoppas att mer träning av mage och rygg ska kunna ge ökad stabilitet och kanske göra det lättare att få kontroll på magen. Så hädanefter är onsdagar klätterdagar. Jag ska ändå försöka få till morgonjoggen men kanske ta cykel hem och cykla förbi ett klättergym på vägen.
En tredje tanke jag hade nu i helgen var att jag väldigt lätt börjar springa på hälen när jag är opepp/trött. Detta är väldigt dåligt, inte bara för att det går långsammare utan också för att jag får ont i min gamla skada. För att undvika detta ska jag börja köra alla kortare pass (morgonjoggar) i ett par rel. minimalistiska skor jag har sedan innan (Inov-8 Road-x 233). Då blir jag tvungen att skärpa mig och kan förhoppningsvis bygga styrka så jag senare kan använda liknande skor även till längre pass.
Det va mina tankar. Nu är dom på pränt så nu är det bara att ställa om livet.
Med tanke på den annalkande hösten blir dagens låt lite så där skönt melankolisk: "The Black Crow" av Songs:Ohia (skiva The lioness). Lyssna när du är ensam. Och njut.
Mer melankoli och höst åt folket.
Jag har även upptäckt att sitta hemma och skriva på ex-arbetet varken har vart bra för min form eller för mitt välmående. Jag måste komma ut en kort sväng på morgonen varje dag för att rensa hjärnan och för att kroppen ska komma igång. Om det är cykel till bibliotek eller morgonjogg runt tjärnen spelar nog ingen stor roll.
Dessutom börjar jag fundera på om jag kanske borde satsa mer på fler pass istället för få men långa pass, även om det är lättare att springa 8an efter träningen än att ge sig ut på en morgonjogg. Träningseffekten fortsätter ju trots allt en ganska lång tid efter att själva träningen har slutat så ju fler pass man kör desto mer "gratis" träning får man.
Samtidigt behöver jag ett antal riktigt långa pass varje vecka för att vänja mig vid ultradistanser. Så min tanke är att jag ska köra fler morgonjoggar men ha ett par dagar med fokus på långpass där jag skippar morgonjogg. Jag funderar på att börja med det på riktigt när skolan börjar på måndag (jag ska läsa en kurs i miljörätt). Det hade ju vart perfekt att cykla till skolan på måndag och då ta med en massa ombyten och matlådor, springa långpass på väg hem från skolan på måndagen och sedan köra morgonpass till och extra jogg hem från skolan resten av dagarna. På fredagen tar jag cykeln hem igen. Problemet är bara att det är låst till duschen på skolan men jag hoppas att jag ska kunna övertyga nån att låna ut nyckel åt mig, kanske kan jag få intyg från klubben om att jag springer mycket eller nåt. Hade ju vart lite coolt om inte annat:)
En annan tanke är att jag måste börja klättra en dag i veckan. Inte för att löpningen mår bra av rejäla underarmar men jag har upptäckt att det nästan alltid är magen som gör att jag tappar sugen vid snabbare pass. Jag hoppas att mer träning av mage och rygg ska kunna ge ökad stabilitet och kanske göra det lättare att få kontroll på magen. Så hädanefter är onsdagar klätterdagar. Jag ska ändå försöka få till morgonjoggen men kanske ta cykel hem och cykla förbi ett klättergym på vägen.
En tredje tanke jag hade nu i helgen var att jag väldigt lätt börjar springa på hälen när jag är opepp/trött. Detta är väldigt dåligt, inte bara för att det går långsammare utan också för att jag får ont i min gamla skada. För att undvika detta ska jag börja köra alla kortare pass (morgonjoggar) i ett par rel. minimalistiska skor jag har sedan innan (Inov-8 Road-x 233). Då blir jag tvungen att skärpa mig och kan förhoppningsvis bygga styrka så jag senare kan använda liknande skor även till längre pass.
Det va mina tankar. Nu är dom på pränt så nu är det bara att ställa om livet.
Med tanke på den annalkande hösten blir dagens låt lite så där skönt melankolisk: "The Black Crow" av Songs:Ohia (skiva The lioness). Lyssna när du är ensam. Och njut.
Mer melankoli och höst åt folket.
Vasastafetten
En ny vecka har gått och med den även en utflykt till Dalarna och vasastafetten. Allt inräknat blev det en oväntat lyckad tillställning, mycket tack vare sällskapet i bilen som va avslappnat och trevligt (Tack Gabriella, Mattias och Björn för det) vilket gjorde att resorna bara kändes ganska långa och inte bara helt ovärda som det annars brukar kännas.
Även kvällen efter loppet blev en succé (om än lite karate-varning för undertecknad).
Loppet däremot, blev ett riktigt fiasko för mig personligen. 2 minuter sämre än förra året trots bra förhållanden. Vad är då anledningen till detta kan man fråga sig. Med tanke på den rejäla ökningen i mängd jag har haft borde jag vara i helt ok form, men så är inte fallet uppenbarligen. Den största anledningen är nog att jag har satsat på mängd till lite för stor del i år, jag har helt enkelt ingen snabbhet i kroppen. En annan anledningen kan vara att jag verkligen inte gillar pressen av att hela laget påverkas av mina resultat, vilket nog gjorde att jag gick ut för hårt och kroknade tidigt i loppet. Att magen hade en mindre kollaps var ingen fördel heller.
Förra året hade jag även en konkurrent framför mig nästan hela loppet vilket jag inte hade nu. Jag har väldigt svårt att motivera mig utan nån att tävla mot.
Men vi kom trea efter två väldigt bra andra mix-lag och 2 minuter snabbare på min sträcka hade inte gett nån bättre placering så det kändes ganska bra när jag hade gett mig ut på straffrunda och tänkt igenom situationen lite.
Totalt förra veckan blev det strax över 10mil. Inget imponerande men å andra sidan kan jag inte logga rekordveckor varje vecka.
Den här veckan blir det riktigt hård träning tänkte jag. Runt 14 mil är planen, kanske upp mot 15-16 om jag har bra känsla, men å andra sidan vill jag ju gärna få in lite snabbhet också och då kanske distansen blir lidande. Vi får se.
Nåt jag tänkte på mycket i Dalarna var att orienterare är snabba. Nu var visserligen dom vi sprang mot VM-löpare och riktigt bra för att vara orienterare men å andra sidan är det självklart att man blir snabb om man springer tungt, tex i tung terräng. Upplägget som vi löpare ofta har, med precis längd på intervaller, fast vila etc. känns väldigt påhittat. Det kanske är lika bra att springa mycket mer fartlek och skippa några 400m intervaller på platt asfalt. Fartlek är ju faktiskt både mer skonsamt och roligare. För att inte tala om den mer allsidiga träning det ger.
Vi får se om det blir nån vasastafett nästa år, fokus kommer ligga på Ultralopp. Kanske kan jag springa hela själv istället. Jag hörde rykten om att det skulle bli ett ultralopp av det så det hade ju passat perfekt!
Även kvällen efter loppet blev en succé (om än lite karate-varning för undertecknad).
Loppet däremot, blev ett riktigt fiasko för mig personligen. 2 minuter sämre än förra året trots bra förhållanden. Vad är då anledningen till detta kan man fråga sig. Med tanke på den rejäla ökningen i mängd jag har haft borde jag vara i helt ok form, men så är inte fallet uppenbarligen. Den största anledningen är nog att jag har satsat på mängd till lite för stor del i år, jag har helt enkelt ingen snabbhet i kroppen. En annan anledningen kan vara att jag verkligen inte gillar pressen av att hela laget påverkas av mina resultat, vilket nog gjorde att jag gick ut för hårt och kroknade tidigt i loppet. Att magen hade en mindre kollaps var ingen fördel heller.
Förra året hade jag även en konkurrent framför mig nästan hela loppet vilket jag inte hade nu. Jag har väldigt svårt att motivera mig utan nån att tävla mot.
Men vi kom trea efter två väldigt bra andra mix-lag och 2 minuter snabbare på min sträcka hade inte gett nån bättre placering så det kändes ganska bra när jag hade gett mig ut på straffrunda och tänkt igenom situationen lite.
Totalt förra veckan blev det strax över 10mil. Inget imponerande men å andra sidan kan jag inte logga rekordveckor varje vecka.
Den här veckan blir det riktigt hård träning tänkte jag. Runt 14 mil är planen, kanske upp mot 15-16 om jag har bra känsla, men å andra sidan vill jag ju gärna få in lite snabbhet också och då kanske distansen blir lidande. Vi får se.
Nåt jag tänkte på mycket i Dalarna var att orienterare är snabba. Nu var visserligen dom vi sprang mot VM-löpare och riktigt bra för att vara orienterare men å andra sidan är det självklart att man blir snabb om man springer tungt, tex i tung terräng. Upplägget som vi löpare ofta har, med precis längd på intervaller, fast vila etc. känns väldigt påhittat. Det kanske är lika bra att springa mycket mer fartlek och skippa några 400m intervaller på platt asfalt. Fartlek är ju faktiskt både mer skonsamt och roligare. För att inte tala om den mer allsidiga träning det ger.
Vi får se om det blir nån vasastafett nästa år, fokus kommer ligga på Ultralopp. Kanske kan jag springa hela själv istället. Jag hörde rykten om att det skulle bli ett ultralopp av det så det hade ju passat perfekt!
söndag 18 augusti 2013
2 veckor i fjällen och en här hemma
I slutet av Juli åkte jag till fjällen för lite rejäl träning i fin terräng och kanske nån vandringstur.
Det gick sådär. Jag fick en hel del höjdmeter, jag körde bland annat upp för mullfjället ett antal gånger (röd backe) och upp för åreskutan en gång (också röd backe).
Mängdmässigt blev det inget att skryta med, 7-8mil/vecka men det kan delvis förklaras med att jag hade feber en del och hade ont i hälsenan vissa dagar (antagligen lite för mycket backar...).
Höjdpunkterna under veckorna var:
En tur med flickvännen då vi gick upp på fjället och sov i tält, gick upp dagen efter och sprang ca 2 mil i fin terräng för att sen sova ännu en natt i tältet innan vi gick hem.
Ett par pass på slutet av sista veckan då jag sprang 15km spåret i Duved. SJUKT bökig terräng bitvis men riktigt vackert, hade älg sicksackandes bredvid mig, blött och backigt. Toppen pass!
Ottfjället upp va visserligen inte alls nån höjdpunkt men det måste nämnas ändå, det va ju tävling. 6km med 670 höjdmeter och riktigt bra motstånd. Jag hade lite för höga förväntningar på min egen prestation och var inte riktigt bered på att elit-satsande skidåkare skulle vara så bra på backlöpning... Jag kom på 20 plats av 50, ca 7 min efter vinnaren. För att vara ett 6km långt lopp är det ovanligt långt bak...
Den senaste veckan har jag ganska spontant fått ihop 14,5mil varav nästan alla pass hade inslag av kvalité och 2 har vart över 3 mil. I måndags upp för hamrebacken i Duved innan tåget skulle gå, i tisdags 4*4min med 3 min vila, i torsdags 10km snabbdistans (som jag bröt efter 5 på grund av motivationsbrist), i fredags körde jag 2* uppför delsjöbacken till brudaremasten. Inte snabbt men ändå jobbigt. I lördags körde jag 4*1km med riktigt lång vila (7-10 min jogg). Mattias drog dom flesta men tiderna blev bra 3,05-3,14 ungefär. Riktigt bra!
Idag söndag blev det ett pass på 34km med inslag av fart i kuperad terräng. Först 8km i 4,03 tempo och sedan en ökning till 3,44 sista 4,5 km ungefär. Riktigt bra pass inför Lidingö!
Nu till veckan blir det ganska lugnt, jag ska försöka klättra nån gång för att bygga bålstyrka och ska tävla på lördag (vasa-stafetten) så fredagen blir ganska lugnt också. Men som vanligt när jag kör lugna veckor ska jag försöka få till kvalitén riktigt bra.
Det gick sådär. Jag fick en hel del höjdmeter, jag körde bland annat upp för mullfjället ett antal gånger (röd backe) och upp för åreskutan en gång (också röd backe).
Mängdmässigt blev det inget att skryta med, 7-8mil/vecka men det kan delvis förklaras med att jag hade feber en del och hade ont i hälsenan vissa dagar (antagligen lite för mycket backar...).
Höjdpunkterna under veckorna var:
En tur med flickvännen då vi gick upp på fjället och sov i tält, gick upp dagen efter och sprang ca 2 mil i fin terräng för att sen sova ännu en natt i tältet innan vi gick hem.
Ett par pass på slutet av sista veckan då jag sprang 15km spåret i Duved. SJUKT bökig terräng bitvis men riktigt vackert, hade älg sicksackandes bredvid mig, blött och backigt. Toppen pass!
Ottfjället upp va visserligen inte alls nån höjdpunkt men det måste nämnas ändå, det va ju tävling. 6km med 670 höjdmeter och riktigt bra motstånd. Jag hade lite för höga förväntningar på min egen prestation och var inte riktigt bered på att elit-satsande skidåkare skulle vara så bra på backlöpning... Jag kom på 20 plats av 50, ca 7 min efter vinnaren. För att vara ett 6km långt lopp är det ovanligt långt bak...
Den senaste veckan har jag ganska spontant fått ihop 14,5mil varav nästan alla pass hade inslag av kvalité och 2 har vart över 3 mil. I måndags upp för hamrebacken i Duved innan tåget skulle gå, i tisdags 4*4min med 3 min vila, i torsdags 10km snabbdistans (som jag bröt efter 5 på grund av motivationsbrist), i fredags körde jag 2* uppför delsjöbacken till brudaremasten. Inte snabbt men ändå jobbigt. I lördags körde jag 4*1km med riktigt lång vila (7-10 min jogg). Mattias drog dom flesta men tiderna blev bra 3,05-3,14 ungefär. Riktigt bra!
Idag söndag blev det ett pass på 34km med inslag av fart i kuperad terräng. Först 8km i 4,03 tempo och sedan en ökning till 3,44 sista 4,5 km ungefär. Riktigt bra pass inför Lidingö!
Nu till veckan blir det ganska lugnt, jag ska försöka klättra nån gång för att bygga bålstyrka och ska tävla på lördag (vasa-stafetten) så fredagen blir ganska lugnt också. Men som vanligt när jag kör lugna veckor ska jag försöka få till kvalitén riktigt bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)