Förra veckan skulle egentligen ha varit en lugn vecka med tanke på att veckan innan det var hård, men jag hade fått för mig att jag skulle åka till sarek och åka skidor den här veckan och ville inte ha två "lugna" veckor efter varandra så jag bestämde mig för att springa en lagom jobbig vecka istället. Den började på tisdagen med 26km vilket kändes helt lugnt, på torsdagen körde jag mitt första riktigt seriösa snabbdistanspass sedan muskelbristning i vaden (12km i ca 3.43 tempo), på fredag blev det 10 lugna km och lördag 32km tävling i solvikingarnas vårtävling (4*8an+ en liten extra runda eftersom 8an är 7,77km egentligen).
Det va en liten chansning att ställa upp i så lång tävling utan några bra långdistanspass och typ utan nån kvalité bakom mig men jag såg på det hela som en bra träning och genomkörare inför framtida långpass.
Mitt upplägg va egentligen liknande det jag hade på SUM (Sörmland UltraMaraton) förra året, dvs ta det lugnt, ta nån gel vid 20km och dricka en del. Tyvärr åt jag alldeles för mycket innan och va dålig i magen hela tävlingen så jag drack väldigt lite och tog aldrig nån gel. Men å andra sidan kände jag aldrig att det behövdes. Första varvet gick fint, jag la mig på en tredjeplats, försökte bara nöta mil och hoppades att magen skulle lägga sig efter nåt varv eller två. 1an (en kille från enhörna) försvann ganska snabbt och tvåan (Patrik Brandt- Solvikingarna) kändes väldigt stark så jag satsade på att inte låta Martin Yttring (även han klubbkompis från Solvikingarna) gå om. Och så låg vi hela loppet. Jag höll ett jämt 3.54 tempo förutom i backarna och blev aldrig riktigt sliten fören det va ca 5km kvar men samtidigt har jag en känsla av att jag blev sliten mest för att jag tillät mig blir det och inte så mycket för att jag faktiskt var helt slut. Jag funderade på om jag skulle kunnat fortsätta 10km till (utöka till en mara alltså) och tror nog det hade gått bra. Då hade jag helt klart blivit sliten men jag hade nog fortsatt springa under 4min/km och gjort en hyfsad tid för att vara mig.
Kort sagt. En ganska händelselös tävling men ett trevligt formbesked inför vårens löpning, jag är inte snabb men det tar sig!
Söndag blev vila och jag fick veta att jag hade räknat en vecka fel vilket betyder att träningsplaneringen blev väldigt konstig. Igår, måndag, sprang jag 30km i terräng för att känna hur det kändes och det gick fint, inga skavanker från tävlingen så jag kör på relativt hårt några dagar till så får vi se hur många mil det blir. Det viktiga är nog att hålla igång träningen och nöta mil, vilodagarna är viktiga men så länge jag inte kör nån kvalité att prata om är det nog ganska ok ändå. Jag kommer inte få några mil/vecka-rekord än på nån månad men det kanske är lika bra.
tisdag 19 mars 2013
torsdag 14 mars 2013
träning
Ok. Det är ju en klassisk bra sak att inte uppdatera sin blogg, och att sluta uppdatera den när den typ är helt ny, ja det är väl snudd på riktigt dåligt. Men vem bryr sig? Jag är inte sponsrad av nån, det är egentligen ingen som läser det här utan det är mest bara till för att jag ska ha nånstans att skriva mina funderingar och min träning.
Men till löpningen.
Jag har haft ett par ganska bra veckor nu, veckan efter förkylningen sprang jag, som planerat, ca 8mil. Det kändes väldigt lugnt. Inga problem alls och jag gick nästan runt och hade tråkigt på dagarna för att jag inte fick springa mer. Jag undvek alla kvalitetspass utan sprang bara lugnt i 1-2 mil varje pass.
Veckan efter det skulle vara hård och det funkade ganska bra, i alla fall när det gällde mängden. Jag fick ihop lite drygt 10 mil utan problem och jag kände mig inte alls sliten eller nåt sånt vilket jag trodde jag skulle göra. Det mesta sprangs i pass á 2 mil på ganska platt asfalts- eller grusväg. Ett kvalitetspass fick jag till som va hyfsat brutalt, 18,5*1min med 30sek vila.
Jag har två kompisar i klubben som ska springa en mara nu på söndag så förra lördagen ville dom köra nåt för att få upp farten i benen. Planen var 20*1 min och jag tänkte att jag skulle hänga med i 15 men det var det första kvalitetspasset på länge och jag hade valt att springa i lättare skor än jag brukar (brooks t7- väldigt sköna, kan rekommenderas!). Jag hade bra flyt och hängde med Jocke ganska bra så jag gjorde ett par mer än tänkt. Det straffade sig tyvärr, jag jag fick en liten sträckning i vänster vad.
Dagen efter sprang jag och två andra från klubben (Jonas S och Björn-Erik) ca 22km väldigt teknisk terräng.
Jag tänkte att jag nästan måste börja känna på hur det är att springa terräng om det nu är det jag ska satsa på. Även om man bortser från den otroligt fina dagen och trevligt sällskap måste jag säga att det va ett väldigt bra pass. Jag är nog skapad för terränglöpning. Eller ja, så får man inte säga som biolog, jag är ju inte skapad jag är bara resultatet av slump, ärftlighet och begränsade resurser men ni förstår nog vad jag menar. Jag har jäkligt bra flyt i terrängen och kunde sprungit mycket snabbare än det väldigt modesta tempo vi valde att hålla den dagen. Det är inte så att jag tror att dom andra inte skulle ha slagit mig- båda är riktigt starka löpare, mycket bättre än mig för tillfället- men det var nog inget tvivel om att jag hade bäst flyt (bortsett från hunden vi hade med-hon hade helt sjukt flyt även i den mest tekniska terrängen!).
Slutsatts av de två veckorna: Terränglöpning är jäkligt kul. Jag är bra på terränglöpning. 10 mil är inga problem att springa på en vecka så länge det inte är för många kvalitetspass inblandat. Springa på lunchen är en hit. En annan hit är att ta med klätterskor och krita i ryggsäcken och springa till ett par fina stenar, klättra allt lätt man hittar och sen springa hem. En icke-löpningsrelaterad lärdom har varit att det är jäkligt nice att cykla ut och klättra även om man är ensam.
Nu följer tre veckor som inte riktigt följer planen. Jag skulle egentligen ta det väldigt lugnt den här veckan och öka till ca 9 mil veckan efter, men eftersom jag ska till Sarek och åka skidor i mitten av nästa vecka blev det ändrat. Nu har det blivit vila på måndagen, 26km platt löpning i varierande tempo på tisdagen vila på onsdagen. Nu börjar en hård vecka igen, planen är att springa ca 10 mil till nästa torsdag med en tränings-tävling på lördag (32km i skatås- andra delen av vårtävlingarna). Det kan bli tight med packning, skola och hård löpning men jag ska göra mitt bästa. När jag kommer hem från Sarek har jag en vecka med hård träning, sedan ska jag och en kompis till Fontainbleau (nära Paris) och klättra en vecka, då kommer jag bara springa lugnt. Sen är det tillbaka till min plan igen.
Men till löpningen.
Jag har haft ett par ganska bra veckor nu, veckan efter förkylningen sprang jag, som planerat, ca 8mil. Det kändes väldigt lugnt. Inga problem alls och jag gick nästan runt och hade tråkigt på dagarna för att jag inte fick springa mer. Jag undvek alla kvalitetspass utan sprang bara lugnt i 1-2 mil varje pass.
Veckan efter det skulle vara hård och det funkade ganska bra, i alla fall när det gällde mängden. Jag fick ihop lite drygt 10 mil utan problem och jag kände mig inte alls sliten eller nåt sånt vilket jag trodde jag skulle göra. Det mesta sprangs i pass á 2 mil på ganska platt asfalts- eller grusväg. Ett kvalitetspass fick jag till som va hyfsat brutalt, 18,5*1min med 30sek vila.
Jag har två kompisar i klubben som ska springa en mara nu på söndag så förra lördagen ville dom köra nåt för att få upp farten i benen. Planen var 20*1 min och jag tänkte att jag skulle hänga med i 15 men det var det första kvalitetspasset på länge och jag hade valt att springa i lättare skor än jag brukar (brooks t7- väldigt sköna, kan rekommenderas!). Jag hade bra flyt och hängde med Jocke ganska bra så jag gjorde ett par mer än tänkt. Det straffade sig tyvärr, jag jag fick en liten sträckning i vänster vad.
Dagen efter sprang jag och två andra från klubben (Jonas S och Björn-Erik) ca 22km väldigt teknisk terräng.
Jag tänkte att jag nästan måste börja känna på hur det är att springa terräng om det nu är det jag ska satsa på. Även om man bortser från den otroligt fina dagen och trevligt sällskap måste jag säga att det va ett väldigt bra pass. Jag är nog skapad för terränglöpning. Eller ja, så får man inte säga som biolog, jag är ju inte skapad jag är bara resultatet av slump, ärftlighet och begränsade resurser men ni förstår nog vad jag menar. Jag har jäkligt bra flyt i terrängen och kunde sprungit mycket snabbare än det väldigt modesta tempo vi valde att hålla den dagen. Det är inte så att jag tror att dom andra inte skulle ha slagit mig- båda är riktigt starka löpare, mycket bättre än mig för tillfället- men det var nog inget tvivel om att jag hade bäst flyt (bortsett från hunden vi hade med-hon hade helt sjukt flyt även i den mest tekniska terrängen!).
Slutsatts av de två veckorna: Terränglöpning är jäkligt kul. Jag är bra på terränglöpning. 10 mil är inga problem att springa på en vecka så länge det inte är för många kvalitetspass inblandat. Springa på lunchen är en hit. En annan hit är att ta med klätterskor och krita i ryggsäcken och springa till ett par fina stenar, klättra allt lätt man hittar och sen springa hem. En icke-löpningsrelaterad lärdom har varit att det är jäkligt nice att cykla ut och klättra även om man är ensam.
Nu följer tre veckor som inte riktigt följer planen. Jag skulle egentligen ta det väldigt lugnt den här veckan och öka till ca 9 mil veckan efter, men eftersom jag ska till Sarek och åka skidor i mitten av nästa vecka blev det ändrat. Nu har det blivit vila på måndagen, 26km platt löpning i varierande tempo på tisdagen vila på onsdagen. Nu börjar en hård vecka igen, planen är att springa ca 10 mil till nästa torsdag med en tränings-tävling på lördag (32km i skatås- andra delen av vårtävlingarna). Det kan bli tight med packning, skola och hård löpning men jag ska göra mitt bästa. När jag kommer hem från Sarek har jag en vecka med hård träning, sedan ska jag och en kompis till Fontainbleau (nära Paris) och klättra en vecka, då kommer jag bara springa lugnt. Sen är det tillbaka till min plan igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)